"Du går inte ensam" av Mari Jungstedt

Författare: Mari Jungstedt
Titel: Du går inte ensam
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 307
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Anders Knutas 11
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 maj 2016




Första meningen: Ett trevande dagsljus letade sig in genom de höga kyrkfönstren.

Baksidetext
En sensommarvarm septembermorgon försvinner den tvååriga Andrea Eliasson från en skönhetssalong i Visby där hennes mamma arbetar. Ingen av de förbipasserande på den stillsamma kullerstensgatan intill Visby ringmur har sett vem eller vilka som förde iväg henne.

När så ännu ett barn försvinner från den årliga höstmarknaden i Hemse intensifieras polisjakten. Bara några veckor senare hittas en kvinna mördad i vassen vid det djupa och ensliga Lojsta träsk. Undersökningen leds av poliskommissarie Karin Jacobsson som får hjälp av den halvtidssjukskrivne Anders Knutas. Mitt i den hektiska utredningen kämpar de för sin kärlek.

Någonstans i det annalkande höstmörkret gömmer sig en mördare. Och en barnarövare. Är det en och samma person?

Min kommentar
Elfte delen i serien om Knutas känns som en typisk mellanbok och jag blir rejält besviken. Det är så tråkigt när en serie bara fortsätter och fortsätter, trots att det inte finns mer att berätta.

Det tar inte speciellt lång tid innan jag har listat ut hur allt ligger till. Deckargåtan är ovanligt förutsägbar, till och med för att vara Jungstedt. Det finns ju böcker som, trots att man klurat ut lösningen, är spännande ändå. Det gäller tyvärr inte den här boken. Oftast känns det fantasilöst, krystat och inte riktigt genomarbetat. Till exempel så dyker det upp gamla bekanta, helt utan anledning och utan att driva berättelsen framåt (Johans telefonsamtal till Knutas, vad i hela friden skulle det vara bra för?). Och helt seriöst, det där Petrov-fallet borde ha avslutats för flera böcker sedan. Jag är hjärtligt less på det.

I den här boken så är det Karin som har fokus, det är hon som har hand om utredningen. Knutas själv har drabbats av en depression så han trycker, för det mesta, i sommarstugan och tycker synd om sig själv. Att han och Karin efter sju sorger och åtta bedrövelser äntligen har fått till det hjälper inte alls. Hela den här kärlekshistorien känns för övrigt väldigt smörig och jag blir nästan illa berörd av hur den beskrivs.

För att vara en bok som handlar om barn som försvinner så berör den förvånansvärt lite. Jag tillåts aldrig känna något utan slussas snabbt vidare till nästa klipp. Om jag inte redan hade känt flertalet av de förekommande karaktärerna så skulle jag nog ha tyckt att de kändes som pappfigurer.

Slutet... ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Förutom att det känns lite som att hela boken är en krystad historia för att komma fram till den så kallade cliffhangern.

Boken är extremt snabbläst, det tar bara några timmar att ta sig igenom den. Kapitlen är korta och det är väldigt lite text på varje sida. Trots de korta kapitlen så är inte tempot högt, i alla fall inte om man med tempo menar action. Lättläst är den också och det gäller även själva deckargåtan. Historien är märkligt tunn, nästan helt utan substans. Detta hade kunnat bli en riktigt bra novell, mer räcker egentligen inte innehållet till.

Nej, jag blir besviken. Jag vet att Mari Jungstedt kan bättre än så här. Kanske är det verkligen dags att låta den här serien lägga sig till ro, det finns inte mer att hämta här.

Boktipsets estimerade betyg var 2,9 och genomsnittet 3,16 (beräknat på 389 betyg).
På Goodreads hade den 3,07 i genomsnitt (beräknat på 203 betyg).
Jag ger den 3,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Du går inte ensam: Lotten, Bokmamma och Kultur och tro.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.