En smakebit på søndag: En officer och spion

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Maj är även i normala fall en väldigt hektisk månad med födelsedagar stup i kvarten, men i år är den än värre. Igår hjälpte vi svärfar att flytta från hus till lägenhet. Jag kan helt ärligt inte förstå varför man inte hyr en flyttfirma i stället. Speciellt om man bara har två som kan bära. Det gjorde vi sist vi flyttade, det var värt varenda krona och vi slapp trötta ut överåriga familjemedlemmar. Nästa vecka har vi tre födelsedagar i släkten (tisdag, onsdag och torsdag) varav den ena är min :) Inte speciellt mycket läsning i sikte alltså.

Boken jag läser nu, En officer och spion av Robert Harris, bygger på Dreyfusaffären i slutet av 1800-talet. Jag vet att vi läste om detta i skolan, men antingen så är mitt minne inte tillförlitligt eller så hoppades en hel del intressanta saker över.

Min smakebit är från sida 196-197 där överste Picquart har lämnat över nya skrivprover, för jämförelse med dokumenten som fällde Dreyfus, till en expert.

     "Identisk", säger han. Han skakar häpet på huvudet. "Helt identisk!"
     Jag kan knappt tro att han kan komma med ett så säkert utlåtande efter bara några få minuter. Grundvalen som bevisningen mot Dreyfus vilar på har just lösts upp i intet - av den expert som en gång skapade den. "Skulle ni kunna intyga detta under ed?"
     "Absolut!"
     Absolut? Det är som om väggarnas fotografier av brottslingar virvlar runt mig. "Hur skulle ni reagera om jag berättade att breven inte är skrivna av Dreyfus utan av någon annan, alldeles nyligen och här i landet?"
     Bertillon rycker oberörd på axlarna. "Då måste judarna ha lärt någon att använda samma system som Dreyfus."