Bokföring enligt Monika: "Stöld av babian" av Anna Karolina

Författare: Anna Karolina
Titel: Stöld av babian
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 437
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Amanda Paller 1
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 juni 2016

Första meningen: FUCK, FUCK, FUCK!

Baksidetext
Adnan har just avtjänat ett straff för grovt narkotikabrott. Nu måste han skaffa stålar snabbt för att betala sina skulder. Magnus är kriminalkommissarie och balanserar på lagens gränser i sin jakt att sätta dit buset. Han är svag för kvinnor.

Amanda är nykläckt polis. Hon har valt yrket av ett väldigt personligt skäl: systerns självmord. Några är ansvariga. Och de ska få betala. Två män ligger överst på listan: en kriminell och en polis. Hon är beredd att offra allt.

Min kommentar
Den här boken fick jag med mig från bokmässan 2014. Jag hade hört talas om den innan, men tyckt att den nog inte alls var för mig. När sedan författaren själv satt inne på bokbloggarmingelt och signerade så bestämde jag mig till slut för att jag ju i alla fall kunde chansa. Många har lovorden varit. Ändå har den blivit stående oläst i nästan två år.

Jag börjar läsa den när jag väntar på bussen och om det hade varit andra människor där så är jag säker på att de hade tittat konstigt på mig. Jag kunde nämligen inte låta bli att skratta. Många gånger. Början är riktigt bra och jag är glad att jag har en halvtimmes bussresa framför mig.

Det första jag tänker är att det här är precis som Lapidus, men med väldigt mycket mer humor. Och då menar jag Lapidus vad gäller språket. Det är kort, kärnfullt och gödslat med ord som guzz, aina och bazza. Här finns mängder av träffande beskrivningar av många företeelser och jag ler igenkännande. Ofta. Det märks också att författaren är polis, det mesta känns trovärdigt, insiktsfullt och insatt. På både gott och ont. Frustrationen som poliser måste känna ibland lyser också igenom.

Kapitlen är korta och tempot högt. Även om det tappar lite i mittendelen. Men slutet. Slutet får mig att bli andfådd och de sista hundra sidorna eller så handlar det om sträckläsning. Det enda jag möjligtvis har att klaga på (förutom tempotappet i mitten) är att jag verkligen inte gillar när jag inte får veta samma saker samtidigt som de karaktärer jag följer. Just i det här fallet så förstår jag varför, men jag gillar det inte.

Vi får följa inte mindre än fyra personer; Amanda - polis, Adnan - kriminell, Magnus - polis och Pia - Magnus fru. Det är lätt att jag upplever en historia som spretig och rörig när det blir så många trådar och sidospår, men här tycker jag att det funkade. Den jag kommer närmast och faktiskt tycker bäst om är Adnan. Han är egentligen en bra kille, men som hamnat väldigt snett. Amanda vet jag inte riktigt vad jag tycker om, hon är tuff, kaxig och tar för sig (det gillar jag), men den där egenskapen hon har att kunna gå över lik för att få det hon vill ha ger jag inte mycket för. Det är inte alltid ändamålet helgar medlen. Magnus är en mansgris, ett svin, [spoiler]en hustrumisshandlare med typiska psykopatdrag. Han får massor av resultat, men med olagliga medel.[/spoiler] Och han är snäll mot sin mor. Pia är det bara sorgligt att läsa om.

Kommer jag att läsa nästa bok, Står dig ingen åter? Ja, definitivt. Det var väldigt nära att jag beställde den direkt när jag hade läst ut Stöld av babian. Jag bara måste få veta hur det ska gå för Amanda och Adnan. Och Magnus. Och kanske får man veta hur det går för Pia också. Det skulle jag vilja.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,2 och genomsnittet 3,8 (beräknat på 51 betyg).
På Goodreads hade den 3,64 i genomsnitt (beräknat på 45 betyg).
Jag ger den 4,0