Fredag igen och som vanligt är det dags för Annikas bokbloggsjerka.Veckans frågan: Finns det en karaktär som du tycker är pinsam på ett eller annat sätt men som du ändå inte kan undgå att läsa mer om? Vem i så fall? Om du inte kommer på en karaktär så kanske du ändå har läst en bok som du upplevde vara i pinsammaste laget? Berätta, och du vet ju att det endast är fantasin som sätter gränser!
En riktigt jobbig fråga. Jag kommer väldigt sällan ihåg fantasikaraktärer någon längre stund efter att boken är utläst eller filmen färdigsedd. Men jag gör väl ett försök...
Medan jag skrev andra meningen här ovanför så poppade det upp ett namn, faktiskt. Cato Isaksen i böckerna av Unni Lindell. Han är som ett stort barn och speciellt efter att han fått en ny kollega, Marian Dahle som även hon är en jättebebis, så blev det nästan outhärdligt att läsa eländet. Åtta böcker läste jag innan jag fick nog, mest för att jag hade dem redan. En av väldigt få serier som jag har gett upp.
En karaktär som höll på att driva mig till vansinne var Kjetil Ruud i Ankharen av Ståle Brandt. Så här skrev jag om honom:
Han kan vid ena tillfället tänka att en ung kvinnas minimala klädsel lätt kan tas för en invit eller antydan att hon är tillgänglig, att en kvinna som är osminkad har ett "annars normalt utseende", att ett handslag är feminint och nästan bögigt, att en åtsittande klänning och en pushup-bh mer ger intryck av att kvinnan är prostituerad än socialsekreterare, att kvinnor i allmänhet bara behöver antyda sex för att linda män runt lillfingret och så vidare. I nästa andetag blir han förbannad på snedvriden kvinnosyn.
Jag får ta ett filmexempel också. Eller egentligen är det ju många filmer. Min relation till Johan Falk började år 2000, tror jag, med filmen Noll tolerans som jag bara älskade. Och det inte bara för att den utspelar sig i Göteborg. Trots att jag skäms varje gång Johan Falk i stort sett syns, för att inte tala om när han säger något, så har jag tittat på varenda film. Inte bara det. Jag äger alla. Här kan man verkligen snacka om hatkärlek...
Förmodligen finns det ännu fler, men de har jag för tillfället glömt bort.
Huh ja, Cato Isaksen var inte min grej heller. Filmer hade varit betydligt enklare faktiskt.
SvaraRaderaJag är glad att jag inte hade köpt på mig fler böcker innan jag började läsa serien :)
RaderaJa det var övertygande argumenterat, har inte läst böckerna. Men jag tror jag sett Johan Falk. Kanske.
SvaraRaderaTycker ärligt talat att du inte ska läsa dem heller :)
Raderahar tydligen missat en film som utspelar sig i Göteborg...
SvaraRaderaDet är inte bara en film, det är tjugo stycken :)
RaderaKjetil Ruud låter vansinnigt irriterande. Och pinsam.
SvaraRaderaMan kan säga att han höjde mitt blodtryck :)
RaderaHar läst för lite Cato I för att ha en bestämd uppfattning.
SvaraRaderaDå tycker jag att du inte ska läsa fler ;)
Radera:-D
Raderajag var inte så negativt inställd till Cato om jag minns rätt.
SvaraRaderafamiljen satt ju i kläm som vanligt i polissammanhang
Det var mer hans relation till Dahle som störde mig. Och Dahles relation till Cato. Två jättebebisar blir för mycket :)
RaderaInte bekant med någon av dessa karaktärer. Men Kjetil Ruud låter som om han skulle driva mig till vansinne.
SvaraRaderaMitt stora problem med Kjetil Ruud var att jag inte visste om han var på allvar. Om det var meningen att han skulle vara ett kräk med dubbelmoral eller om det var meningen att man skulle tycka att han var en reko kille som fördömde behandlingen av kvinnor.
RaderaInte illa att läsa åtta böcker som är outhärdliga att läsa ;)
SvaraRaderaNja, det var ju inte förrän Marian Dahle dök upp som det blev nästan outhärdligt. Och jag hade ju böckerna hemma :)
RaderaHaha, jag har bara läst någon enstaka av Unni Lindell och reagerade inte något särskilt på Isaksen, men det låter ju otroligt jobbigt med två jättebebisar! ;)
SvaraRaderaTill slut var det det enda jag tänkte på när jag läste, hur korkade de här två vuxna poliserna var :)
RaderaHar nog bara läst två böcker av Unni Lindell så jag kommer inte riktigt ihåg hur Cato är som karaktär. Kan nog inte heller tycka att Johan Falk är den starkaste karaktären i filmserien, men även jag har sett alla och äger alla :)
SvaraRaderaI början är Cato Isaksen ganska OK, även om jag tycker han beter sig lite udda :)
RaderaKänner varken till böckerna eller filmerna.
SvaraRaderaBöckerna tycker jag att du ska hoppa över :)
RaderaJohan Falk är verkligen skämskudde! Kan inte se de filmerna. Tror faktiskt inte att jag sett klart på någon av dem som jag ändå försökt mig på att se.
SvaraRaderaJag hatälskar filmerna. Jag kan bara inte låta bli dem, men Johan Falk är på gränsen till vad jag klarar :)
RaderaKänner inte alls till dessa. Men man blev ju klart nyfiken på den där Johan Falk nu. ;)
SvaraRaderaJag tror knappt jag hade brytt mig om att se de filmerna om det inte hade varit för att de utspelar sig i Göteborg. Vissa av filmerna är faktiskt ganska bra, om det inte hade varit för Johan Falk själv då :)
RaderaHa ha, du stod ut åtta böcker. Själv hade jag kanske fixat tre kapitel som du skrev det :)
SvaraRaderaMarian Dahle dök inte upp förrän i sjätte boken, innan dess var det uthärdligt :) Historiemässigt är böckerna väldigt bra, men persongalleriet och sättet att berätta passar inte mig riktigt :)
Radera