En smakebit på søndag: Världens lyckligaste kvinna

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Igår låg jag vaken lite längre än vad jag hade tänkt eftersom jag ville läsa ut Sista samtalet (The kill call) av Stephen Booth. Den var nog faktiskt en av de bättre i serien och nu har jag inte mer än fyra böcker kvar att läsa i den.

I dag har jag tänkt börja läsa Världens lyckligaste kvinna (Luckiest girl alive) av Jessica Knoll. Det är hennes debut och boken har jämförts med både Kvinnan i tåget och Gone girl. Jag blir ju alltid lite skeptisk när böcker jämförs med andra, väldigt kända böcker. Tycker det väldigt sällan stämmer. Filmrättigheterna är redan sålda också. Nåja, jag hoppas att den är bra.

Min smakebit är från sida 29.

Ibland känner jag mig som en liten uppvridbar docka, som om jag måste sträcka handen bakom mig och vrida om min gyllene nyckel för att åstadkomma en hälsning, ett skratt, vad helst den socialt godtagbara reaktionen bör vara. Jag lyckades få till ett litet stramt avskedsleende. Spencer skulle inte ta fel på mitt namn igen, inte när dokumentären väl hade sänts, när kameran väl zoomat in på mitt plågade, ärliga ansikte och stilla löst upp all eventuell kvardröjande förvirring kring vem jag var och vad jag gjorde.