"Sista samtalet" av Stephen Booth

Författare: Stephen Booth
Titel: Sista samtalet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 388
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The kill call
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ben Cooper och Diane Fry 9
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2010
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 augusti 2016




Första meningen: På den tiden var det alltid bara vi tre.

Baksidetext
Det är rävjakt ute på en regn- och vindpinad ljunghed i grevskapet Derbyshire, när hundarna plötsligt hittar ett lik. Det tillhör en välklädd herre som har fått skallen krossad - men av vad? I samma veva ringer en anonym röst och berättar för polisen om just detta lik. Det är bara det att anmälaren påstår att det ligger nästan en kilometer från den plats där hundarna verkligen hittade det. Diane Fry och Ben Cooper får inte någonting att gå ihop, och snart nog får de lära känna en värld av jägare och militanta jaktsabotörer, häststölder och en tämligen undanskymd sektor av den brittiska köttmarknaden. Diane Fry försöker ta reda på mer och mer om den mördades ljusskygga affärsverksamhet, medan Ben Cooper blir alltmer övertygad om att mordgåtans lösning står att finna långt tillbaka i ett ganska solkigt förflutet. Historiens vingslag ekar över denna trakt, inte minst i den lilla by där minnet av digerdöden har blivit en lukrativ turistattraktion. Men hur levande historien än må vara upptäcker Fry och Cooper rätt snart att nuet är jobbigt nog.

Min kommentar
Det här är ju den nionde delen i serien och i mitt tycke är den mer lik den första boken, Svarta hunden, den som fick mig att vilja fortsätta läsa. I alla fall vad gäller själva känslan. Det kan bero på att sidantalet nu är nere i mer lätthanterligt antal, vilket betyder att det inte är riktigt lika mycket utsvävningar.

Generellt kan man nog säga att miljön är en av den här seriens starka sidor. Jag har aldrig, rent fysiskt, varit i Peak District, men när jag läser de här böckerna så känns det verkligen som att man faktiskt går runt där. Det är en helt osannolikt vacker natur som beskrivs och jag inser att jag nog måste åka dit. Också.

Det känns konstigt att Diane Fry plötsligt är den jag tycker bäst om, hon är nu bara kantig och inte elak. Man skulle kunna säga att hon börjar bli mer mänsklig. Det händer att hon till och med skämtar, något som var otänkbart för några böcker sedan. Dessutom plockade hon en del pluspoäng när det plötsligt avslöjades vilken musik hon lyssnade på i bilen (Annie Lennox och Alison Moyet). Ben Cooper, å andra sidan, blir bara konstigare och konstigare. Personligen hade jag blivit knäpp av att ha en sådan människa i min närhet. Han är långsam, grubblar och ältar hela tiden och berättar massor som jag inte är alls intresserad av.

Det här med alla karaktärer som bara dyker upp med sina namn i varje bok stör mig mer än någonsin. Jag får aldrig veta något om dem, trots att de finns med där hela tiden. Inte ens Liz Petty, som nu är Bens flickvän, får man lära känna. Förutom att hon inte känns speciellt trovärdig när hon i stort sett tvingar Ben att försöka prata med Diane om eventuella personliga problem. Det dyker också upp två nya kollegor och det återstår att se om de blir några man får komma närmre. Det är väldigt många karaktärer med i alla de här böckerna och många brukar kännas onödiga. I Sista samtalet är det bara en man som inte verkar ha någon som helst funktion om det inte är så att författaren bara vill förmedla hur farligt det kan vara att springa omkring ute i naturen i dimma.

Berättandet sker i två trådar, en som är minnen från 1968 och en nutid. Vanligtvis hör sådana här trådar ihop, [spoiler]vilket de inte gör här[/spoiler]. Det kan man tycka vad man vill om, men jag tycker att Booth gör det hela lite för snårigt och komplicerat. Det blir inte trovärdigt med alla dessa turer och fantastiska sammanträffanden. Motivet i det ena fallet är extremt långsökt och hela sidohistorien får ett väldigt abrupt slut.

Vi får lära oss massor om hästar och hur handeln med dem går till, vilket är relevant för huvudspåret. Jag var tvungen att googla lite och kolla upp när den stora hästköttskandalen var, men den här boken utspelar sig faktiskt flera år tidigare. Annars är det fortfarande så att det presenteras en hel del ovidkommande information om allehanda saker, vare sig de är relevanta eller ej, bland annat långa stycken om byn som nästan blev utraderad av böldpesten 1665. När det inte blir för mycket så är det intressant.

Den stora händelsen i den här boken, om man får kalla det så, är att Diane Frys förflutna kommer ikapp henne lite. Det ska bli väldigt intressant att se vart det tar vägen i nästa bok.

Boktipsets estimerade betyg var 3,6 och genomsnittet 3,35 (beräknat på 64 betyg).
På Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 745 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Sista samtalet: Klok som en bok, Annikas litteratur- och kulturblogg och Midnatts ord.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.