"Den du borde frukta" av Ingrid Elfberg

Författare: Ingrid Elfberg
Titel: Den du borde frukta
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 397
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bokfabriken
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 september 2016




Första meningen: "Far?"

Baksidetext
En välkänd företagares kropp hittas flytande i Göta älv. Hans flotta lägenhet är tömd på allt av värde. Mordutredningen går snart in i en återvändsgränd men oväntat upptäcks märkliga likheter med andra fall där fler män har blivit plundrade och sedan försvunnit spårlöst. Alla har dejtat på nätet.

Zoras liv vänds upp och ned när hon får sparken från sitt jobb som copywriter på en reklambyrå i Stockholm samtidigt som hennes sambo gör slut. Hon återvänder stukad till barndomsstaden Göteborg och börjar nätdejta. Men hon inser att det vid snart fyllda femtio är svårare än hon väntat.

När hon är på väg att ge upp får hon kontakt med den kultiverade och charmige Carl. Men är Carl för bra för att vara sann? Varför vill han aldrig prata om sig själv och sitt förflutna? Döljer han något? Snart dras Zora in i smutsiga familjehemligheter, dramatiska händelser och en ödesdiger kamp mot en osynlig motståndare.

Min kommentar
Jag kommer nog inte ihåg riktigt vad som lockade mig med den här boken. Förutom att jag länge varit nyfiken på Ingrid Elfberg, att den utspelar sig i Göteborg och att den handlar om nätdejting. Det borde ju räcka väldigt långt.

Vi rör oss faktiskt inte bara i Göteborg, utan gör avstickare även till Småland och även Cadiz. Det känns bra att röra sig i Göteborg, men ingen av platserna i stan är hemmaplan för mig. Författarens fascination av berget i Taberg, Småland är väldigt tydlig. Själv har jag nog faktiskt aldrig hört talas om det så jag var tvungen att googla. Just den här utflykten tycker jag känns väldigt onödig och den ger mig egentligen ingenting.

Det är lite rörigt i början, det börjar med en prolog om någon som verkar vara en liten pojke. Under bokens gång dyker det också upp kursiva kapitel i jag-form, som jag tolkar är förövaren. Förutom detta så har man två huvudtrådar, en med Zora och en med polisen. Jag tycker bytena mellan trådarna går bra, det är tydligt och klart vem som är i fokus.

Dialogerna upplever jag som något pinsamma och krystade, inte alla, men tillräckligt många för att jag ska bli lite illa berörd. Jag reagerar också över att vissa ord/uttryck kommer igen och igen. Det finns en driv framåt, men det går ganska långsamt. Tempot sänks genom alla detaljer och utsvävningar. Dementa mamman, grannen med katten, Småland... inget av detta behövs egentligen. Att kalla det en psykologisk thriller är inget jag skulle göra. Den nerven saknas helt. Det känns som lite desperata försök att krydda till det med en del våldsamma sexscener, vilket inte funkar speciellt bra. Alltihop får mig bara att fundera på vad som hade hänt om författaren hade varit en man. Förmodligen hade han kallats sexistisk.

Karaktärerna är ganska många och flera av dem känns det som att jag borde känna, men det gör jag inte. Det känns som att det har hänt saker innan jag kommer in i handlingen. Efter att jag har läst ut boken så upptäcker jag den är en fortsättning på Ingrid Elfbergs förra bok, Tills döden skiljer oss åt. Nästa bok, Monster, är en fortsättning på Den du borde frukta. Ändå kallas denna för fristående. Det störde mig ganska mycket att jag inte fattade vad som hade hänt Erika tidigare.

Zora. Vad ska jag säga om denna kvinna? Det är mycket jag inte förstår med henne, om något. Hon fattar hela tiden märkliga beslut och hela hon är bara underlig. Hon går ifrån sin grupp under ett besök i en gruva. Hon blir riktigt arg på Carl som inte svarar på hennes påringningar, efter att hon har gjort precis samma sak mot honom. Hon gör en hel del konstiga saker, men jag vill ju inte spoila något. Generellt sett så är karaktärerna bra, om än osannolika.

Jag känner mig inte direkt nära någon av karaktärerna. För egen del så hade ett större fokus på Carl varit att föredra. Hans historia känns väldigt vag och jag hade gärna sett mer från hans synvinkel. Det blir helt enkelt för lite information om för många, men Torbjörn är den som jag skulle vilja veta mer om. Det kan vara tack vare katten...

Det är lite för många sammanträffanden här och jag gillar egentligen inte när lösningen kommer av, mer eller mindre, en slump. Jag gillar när polisen utreder och på det viset kommer fram till lösningen. Här blir det mer av en tillfällighet.

Slutet gillar jag. Det sätter fantasin i gungning och det tycker jag om. Det är även en öppning till en fortsättning. På mer än ett sätt. Kan jag tänka mig att läsa första och tredje boken? Kanske. Lite nyfiken är jag ju på Zora. Och Torbjörn.

Boktipsets estimerade betyg var 4,3 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 40 betyg).
På Goodreads hade den 3,81 i genomsnitt (beräknat på 21 betyg).
Jag ger den 3,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den du borde frukta: Bokparet, Böcker i örat och Mest Lenas godsaker.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.