Film: Carrie (1976)

Titel: Carrie
Originaltitel: Carrie
Genre: Skräck
Regissör: Brian De Palma
Manus: Lawrence D. Cohen, Stephen King (bok)
Skådespelare: Sissy Spacek, Piper Laurie, Amy Irving, William Katt, John Travolta
Utgivningsår: 1976
Produktionsland: USA
Längd: 98 min
Serie: -
Såg den på DVD 25 november 2016





Handling
Carrie White är skolans hackkyckling. Alla de andra retar henne. Som om det inte skulle vara nog har hon en överreligiös mamma, som snabbt kommenterar Carries handlingar och hävdar att hon syndar. En lärare i skolan tar tag i saken och börjar prata med Carrie och försöker bygga upp hennes självförtroende.

Sakta men säkert börjar Carrie blomma ut, och när Sue övertalar sin kille att gå med Carrie på skolbalen, ser det ut som om allt kommer att ordna sig.

Men någon planerar ett elakt practical joke riktat mot den stackars flickan. Vad de inte vet är att Carrie har en färdighet som bland annat låter henne förflytta föremål med tankarna. En sådan flicka bör inte retas upp...

Min kommentar
Carrie måste ha varit en av de första Stephen King-filmatiseringar jag såg och det måste ha varit någon gång på 80-talet. När jag hittade en box med tre King-filmer, varav original-Carrie var en, tvekade jag inte speciellt länge.

Det första som slår mig när jag börjar titta är att här finns inga magra, beniga kvinnor med uppumpad byst. Det är befriande! Det andra som slår mig är att filmmusiken på 70-talet verkligen var usel, eller i alla fall hur den används. För att inte tala om det där pipljudet som är direktimporterat från Psycho. 1960 var det säkert läskigt och kanske till och med 1976, men 2016 är det bara löjligt. Det är nu inget som ska ligga filmen till last, den är ju faktiskt 40 år gammal.

Jag upptäckte en del skådespelare som inte var direkt kända då, men som jag senare sett i andra filmer. Som bland annat John Travolta och Amy Irving, men den som gjorde mig mest överraskad var William Katt. Det är helt obegripligt att han aldrig har slagit igenom på riktigt. Stjärnan i filmen är, naturligtvis, Sissy Spacek. Hon är helt fantastiskt bra. Jag tror på henne varenda sekund.

Egentligen är den här filmen mer drama än skräck och mer tragisk, sorglig än otäck. I början är tempot väldigt långsamt och det är en lång uppbyggnad. Jag gillar när det inte smackas på allt vad tygen håller från start. Alla karaktärer etableras och man vet precis vad man kan förvänta sig av dem allihop. Tekniskt sett så är filmen väldigt enkel, vilket man ju kanske ska ta med i beräkningen när det handlar om en film från 1976. Jag tycker ändå att de gjorde det bästa av vad de hade.

Jag kom egentligen inte ihåg mer än duschscenen, grisblodet och de vassa föremålen i slutet och jag blev faktiskt förvånad över att det var så tydligt vad de där idioterna gjorde på skolbalen. Det mindes jag inte alls. Lite överraskad blev jag också över att [spoiler]varken Tommy eller Sue var med på det. Vad det verkade[/spoiler].

Slutet vet jag inte vad jag ska säga om, inte heller kommer jag ihåg om boken slutar likadant. Det skulle dock inte förvåna mig, det är ju ändå en King-bok vi snackar om och slut är inte hans bästa gren. Varför i hela friden imploderar huset?!

Jag tror att jag gav den här filmen full pott när jag såg den första gången, för så där en 30-35 år sedan. Den har inte åldrats så väl, men den är ändå fortfarande väldigt bra. I fredags såg jag den nya versionen, från 2013, men den recensionen får du vänta på i några veckor.



Filmtipsets estimerade betyg var 3 (beräknat på 8 054 betyg).
På IMDb hade den 7,4 i genomsnitt (beräknat på 129 171 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.