Sidor

lördag 28 januari 2017

"Cirkeltecknaren" av Fred Vargas

Författare: Fred Vargas
Titel: Cirkeltecknaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 269
Originalspråk: Franska
Originaltitel: L'homme aux cercles bleus
Översättare: Cecilia Franklin
Serie: Adamsberg 1
Förlag: Sekwa
Utgivningsår: (original) 1991 (min) 2015
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 januari 2017




Första meningen: Mathilde tog upp sin anteckningsbok och skrev: "Jag retar mig på mannen som sitter till vänster om mig."

Baksidetext
Under flera månader rapporterar tidningarna om ett fenomen som förbryllar parisarna. Stora cirklar ritas med blå krita på trottoarer runt olika vardagliga föremål och bredvid står en mystisk fras skriven med vacker handstil.

Kommissarie Adamsberg oroar sig. Något säger honom att detta bara är början och mycket riktigt återfinns snart en kvinna med avskuren hals i en av cirklarna. Tillsammans med sin brokiga skara kollegor på mordroteln måste Adamsberg göra sitt yttersta för att förhindra att fler faller offer för cirkeltecknaren.

Min kommentar
Jag brukar hävda att jag inte gillar något franskt. Trots det blev jag väldigt sugen på Fred Vargas böcker om kommissarie Adamsberg. Tyvärr är detta ännu en serie som har översatts i fel ordning, men när jag efter flera års väntan upptäckte att första delen, Cirkeltecknaren, äntligen kommit på svenska så tvekade jag inte länge.

Boken utspelar sig 1990 (den gavs ut redan 1991, det tog alltså "bara" 24 år innan den kom på svenska) och här finns inga datorer, mobiltelefoner eller andra nymodigheter. Bara skarpa hjärnor. Många gånger när jag läser böcker som är "gamla" så får jag något slags antikvitetskänsla, men det händer aldrig här. Inte en enda gång tänker jag på att de inte ringer varandra hela tiden eller att inget kan googlas. Det är ganska skönt att slippa det, faktiskt. Förmodligen är Paris återgivet på ett bra sätt, till och med jag som aldrig har varit där får en känsla av stan.

Jag upplever det som att författaren berättar på ett väldigt distanserat sätt. Inte kallt på något sätt, men utifrån och det brukar jag uppskatta. Humorn är närvarande hela tiden och den är av den varma sorten. Det finns ett naturligt driv framåt, även om det går väldigt långsamt och mest på känsla.

Här finns inte en enda vanlig, ordinär karaktär. De är inte speciellt många, men de är alla udda på olika sätt. Adamsberg själv är en underlig figur och jag har väldigt svårt att se honom passa in på 2010-talet. Från början gillar jag honom, mycket, men sedan får han en del egenskaper som inte är så lätta att tycka om. De flesta karaktärer blir lite för mycket, men faktum är att jag gillar dem ändå.

Cirkeltecknaren är precis vad jag skulle kalla för väldigt fransk. Det är en förfärlig massa prat, gärna ovidkommande, gärna åt det filosofiska hållet och mycket navelskåderi. För det mesta är allt så dramatiskt, minsta lilla känsla skruvas upp till max. Karaktärerna försjunker ofta, gärna och länge i tankar på den försvunna kärleken. Det känns som att det franska är väldigt långt ifrån min värld. Förvånande nog så gillar jag det, det är så olikt vad jag brukar läsa att det känns uppfriskande.

När jag börjar närma mig slutet så irriterar jag mig över att jag inte får veta saker samtidigt som Adamsberg, vilket gör det (nästan) omöjligt att lista ut vem och varför. Det känns lite som fusk och det är ingen konst att skriva en klurig deckare om man undanhåller viktig information. Och så finns det ett namnbyte som stör mig också. Heter Leclerc Leclerc eller Declerc?

Jag kommer definitivt fortsätta att läsa den här serien, men jag envisas med att hävda att jag inte gillar det franska (så mycket). Om man bara gör sådant man gillar så utvecklas man ju aldrig. Kanske blir jag frankofil i framtiden.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 3,1 (beräknat på 47 betyg).
Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 4 383 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Cirkeltecknaren: Lyrans noblesser, Midnatts ord och Annika Bengtsson.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

12 kommentarer:

  1. Jag är inte jätteförtjust i Fred Vargas - jag tycker att det är för mycket prat och för lite deckare - men har ändå följt serien om Adamsberg, den har något visst. Ska läsa den här och Istider.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt mycket prat och ibland tröttnade jag på det, men i det stora hela så gillade jag mycket mer än vad jag trodde :)

      Radera
  2. Ytterligare en sak vi har gemensamt. Jag har läst en bok jag verkligen gillat med franskt ursprung. Annars är det nja. Inklusive den jag läst av Fred Vargas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kräver att jag läser på ett helt annat sätt (franskt?) och det tar lite mer på krafterna, men jag är nog ändå lite fascinerad över hur väl litteraturen verkar stämma med hur jag uppfattar fransmän :)

      Radera
  3. Jag har för mig att jag läst en bok av Fred Vargas men minns inte vilken det kan ha varit. Det är kanske talande nog. Jag avvaktar nog lite med den här serien men det är inte omöjligt att jag läser den på sikt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska definitivt fortsätta läsa den här serien, men det kan hända att jag lånar andra delen som e-bok. Tredje delen står här redan...

      Radera
  4. Låter som en annorlunda, men ändå rätt bra deckare. Kanske skulle jag ge Vargas en chans? Jag har ju för längesedan insett att jag av någon outgrundlig anledning gillar franskt. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du gillar franskt så tycker jag absolut att du ska ge Vargas en chans. I mina ögon så blir det inte franskare än så här :)

      Radera
  5. Jag är faktiskt lite nyfiken på Fred Vargas och blir ännu mer nyfiken efter att ha läst din recension. Men jag brukar gilla franskt ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju egentligen svårt för det franska, men ändå tycker jag att det här var oemotståndligt :)

      Radera
  6. De är onekligen väldigt speciella dessa deckare fyllda med annorlunda karaktärer och märkliga historier. Men jag gillar dom så mycket! Gillar att utmanas lite ibland =) Sen gillar jag franska böcker med

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annorlunda karaktärer är nästan en underdrift :) Jag gillar också att ibland läsa något som inte direkt är min grej, det händer ju att man har fel :)

      Radera