Sidor

onsdag 18 januari 2017

"Huset" av Jens Daniel Burman

Författare: Jens Daniel Burman
Titel: Huset
Genre: Skräck
Antal sidor: 304
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 december 2016




Första meningen: Gråhunden Abbott sprang in i huset genom den vidöppna ytterdörren.

Baksidetext
Julen närmar sig och Mårten, Lena och deras dotter Elsa åker till det ensliga huset vid sjön för att äntligen få vara tillsammans. Huset ser inte ut som de lämnande det. I farstun står en stol mitt på golvet och i vapenskåpet saknas ett jaktgevär. Varför har grannarna som vaktar huset inte ställt i ordning efter sig?

Familjen har gått igenom en tung period sedan Lena blivit invalid efter en bilolycka. Hon har fått permission från sjukhuset och behöver sondmatas och medicineras flera gånger per dygn. Det är lång väg till sjukhuset ifall något skulle hända, men trots det ser Mårten fram emot att de ska få vara en tillsammans igen.

På julaftonsnatten knackar det på dörren. En nedkyld och utmattad kvinna söker hjälp. Hon får värme, vila och skydd mot snöstormen som rasar utanför. Men det finns också något annat hon vill ha...

Min kommentar
Skräck och (roman)debutant, en oerhört lockande kombination. Tyvärr fick den vänta på att bli läst oförtjänt länge, eftersom jag missade läsfönstret och fick ge mig till tåls i ett år. Den utspelar sig nämligen över julhelgen och vad är bättre än att läsa en bok ungefär vid den tid på året då den utspelar sig. Det brukar ge en extra skjuts.

Jag vet inte riktigt var boken utspelar sig, men det är någonstans i norr. Det är kallt, mörkt, massor av snö och alla har minst en skoter stående i garaget. Alla dessa faktorer (ja, utom skotern då) ger en närmast klaustrofobisk känsla. De är insnöade och helt ensamma. Det går inte att ta sig därifrån, hur mycket man än vill. Jag älskar det.

Karaktärerna är inte speciellt många och jag får inte veta alltför mycket om dem. Det är mera känslan av dem som förmedlas. Mårten blir jag bara irriterad av, han verkar vara en mes som aldrig någonsin har sagt ifrån till någon. Dottern Elsa är nog den som känns mest äkta, jag har i alla fall lättast att relatera till henne. Även om jag nu aldrig hade en så mörk fas i tonåren. Hon är sinnebilden av en tonåring, det är så typiskt att dras till något utan att fundera över vilka konsekvenser det skulle få. Elsa får upptäcka följderna av mörkret på ett väldigt konkret sätt.

Det är en väldigt obehaglig stämning som genomsyrar hela boken, mest tack vare att jag hela tiden får uppleva samma saker som karaktärerna. Jag blir inte serverad hur de känner sig när de blir rädda utan får i stället veta varför de känner så. Det är mycket mer effektivt, eftersom jag också får en chans att bli rädd då. Om jag har något problem med något så är det att det ibland blir lite väl mycket, i betydelsen osannolikt, men detta är ju trots allt en skräckroman och trovärdigheten i sådana är ju inte alltid så hög. Jag funderar, bland annat, över varför i hela friden man vill dra med sig sin nästan komatösa fru för att fira jul mitt ute i ingenstans och kan överhuvudtaget inte komma på någon anledning. Inte heller förstår jag varför just den biten är med i boken. Det hade gått att lösa på ett bättre sätt, tycker jag. Det tillför absolut ingenting.

Slutet är öppet, om man nu väljer att kalla det så. Jag brukar gilla öppna slut, men detta är helt enkelt vidöppet. Jag har nästan inga svar alls när boken är slut. Vad hände med dem allihop, egentligen? Klarade de sig? Dog de och i så fall hur? Varför blev vägarna aldrig skottade?

Jag har sett att Jens Daniel Burman har skrivit några noveller, de får jag nog se till att läsa. Och så väntar jag på hans nästa roman.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,2 (beräknat på 5 betyg).
Goodreads hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat på 10 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Huset: Läsa & Lyssna, Kajsas bokblogg och Tentakelmonster.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

10 kommentarer:

  1. Den låter ju onekligten obehaglig....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skräck som utspelar sig någonstans där man liksom är fast fungerar väldigt effektivt för mig, det är obehagligt på riktigt :)

      Radera
  2. Svar
    1. Passa på när det är mörkt och kallt :)

      Radera
  3. Jag har med läst denna och tyckte den var riktigt bra, har för mig att jag läste i vintertid med. Ruggig är den och jag hoppas verkligen Burman skriver fler skräckböcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns som att svensk skräck är på frammarsch, det tycker jag är bra :) Det blir liksom ännu otäckare när man känner igen sig :)

      Radera
  4. Låter för otäck för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, om du inte läser skräck så ska du inte läsa denna :)

      Radera
  5. Verkar spännande, skräck är trevligt. Men jag tycker böcker med öppna slut kan vara frustrerande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här slutet är mer än öppet, skulle man kunna säga ;)

      Radera