En smakebit på søndag: Uppstigningens brunn (2:2)

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det har inte blivit så mycket läst nu i ett par dagar, men jag hoppas åtgärda det senare i dag. Ovanligt nog, för att vara jag, så läser jag andra delen av andra delen i Mistborn-serien, Uppstigningens brunn. Serier brukar ju ligga till sig ganska länge hos mig, men det känns som att man bör läsa dessa ganska nära inpå varandra, i alla fall om man brukar glömma detaljer. Jag vet inte om jag helt enkelt börjar vänja mig vid magin och allt annat som händer, men det verkar som att detta ändå kan vara något som passar mig.

Min smakebit är från sida 95 i e-boken.

De flesta människor, även ädlingar, missförstod Dämpande. De tänkte på det som något slags tankekontroll, och till och med de som visste mer antog att Dämpande var något hemskt, ett intrång.
     Breeze hade aldrig sett det så. Dämpande gjorde inte intrång. I så fall var vanligt umgänge med en annan person ett jämförbart intrång. Dämpande var, när det gjordes på rätt sätt, lika lite en kränkning av en annan människa som det var för en kvinna att bära urringad klänning eller att tala med befallande röst. Alla tre sakerna åstadkom vanliga, förståeliga och – allra viktigast – naturliga reaktioner hos människor.
     Ta Sazed till exempel. Var det ett »intrång« att göra mannen mindre trött, så att han kunde ge bättre omvårdnad? Var det fel att Dämpa bort hans smärta – bara lite grann – och därmed göra honom mer förmögen att handskas med lidandet?