Titel: Kemisten
Genre: Thriller
Antal sidor: 567
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Chemist
Översättare: Manne Svensson
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 januari 2017
Första meningen: Dagens ärenden hade blivit rutin för kvinnan som just nu gick under namnet Chris Taylor.
Baksidetext
Hon är en före detta agent på flykt från sina tidigare arbetsgivare. Att hon var anställd av USA:s regering var det väldigt få som kände till. Expert inom ett område som få vet existerar på en enhet som knappt någon ens visste fanns. Och när enheten bestämde att hon utgjorde ett hot, var hon tvungen att gå under jord. Nu lever hon från dag till dag, ständigt på resande fot, ständigt med en ny identitet. Hennes före detta arbetsgivare har dödat den enda hon litade på, och de är ute efter någonting hon vet. De vill se henne död, och det omedelbart.
När hennes före detta hanterare erbjuder henne en väg ut inser hon att det är hennes enda alternativ för att bli kvitt hotet mot sig själv. Men det betyder att hon måste utföra ett sista uppdrag för sin före detta arbetsgivare. Uppdraget visar sig inte alls vara en väg ut utan snarare göra hennes liv mer farligt. Hon förbereder sig för den största utmaningen hon någonsin ställts inför. Samtidigt för uppdraget henne samman med en man som ytterligare komplicerar hennes möjligheter att överleva. Hon inser att hon måste använda sina talanger på ett sätt hon aldrig tvingats göra förut.
Min kommentar
Stephenie Meyer är en författare som jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle läsa, hennes Twilight-serie är alldeles långt ifrån vad jag kan tänka mig. Därför blev jag väldigt glad när jag fick erbjudande om att läsa Kemisten, som ska vara ett fullständigt genrebyte; thriller för vuxna. Jag hade alltså ingen som helst relation till Meyer innan jag började läsa denna.
De första hundra sidorna, ungefär, är väldigt långsamma, nästan sega. Det är på tok för detaljerat och långrandigt, även om vissa av detaljerna är ganska intressanta. Som hur man gillrar fällor för att inte bli överraskad av intrång och olika sätt att förgifta någon på. Det känns kanske inte så jätteaktuellt för min del, men det är kul. Efter de där första, lite halvsega sidorna så tar det äntligen fart.
Jag vet inte om jag kan hålla med om att det här är en bok för vuxna, i så fall får det vara unga vuxna (eller väldigt romantiska vuxna) för här är det instalove (ett uttryck jag var tvungen att googla). Den där omstörtande, ögonblickliga kärleken känner jag mig inte riktigt bekväm med och jag tycker det blir lite tramsigt ibland. Personligen tycker jag nog att det här passar bättre i ungdomsböcker. Humorn, däremot, gillar jag på riktigt. Speciellt den som sipprar fram i dialogerna mellan Alex (eller vad hon nu heter) och Kevin.
Förmodligen är det meningen att man ska tycka bäst om Alex och Daniel, men de funkar inte alls för mig. Det är ju det här med instalove då. I stället är det den råbarkade Kevin och den lite blasé Val som vinner mitt hjärta. Och hundarna. Naturligtvis. Jag är ju egentligen kattmänniska (om man måste välja), men sådana här hundar är utom tävlan. Men hur gick det egentligen med Lola och Khan? Karaktärerna är för övrigt väldigt få, speciellt för en thriller, men jag gillar det.
Den här boken har också något så ovanligt som en vettig epilog, som faktiskt gör nytta. Även om jag saknar information om Lola och Khan. Inte heller pekar epilogen på uppföljare, vilket också är positivt. Fler borde skriva fristående böcker. Dock blir det ytterligare poängavdrag för längden, det hade inte behövts nära 600 sidor för detta.
Kemisten påminner lite om Nora Roberts böcker, där är det också mer kärlek än spänning så den här boken är ett hett tips till dig som gillar henne. Jag hoppas lite på att Kemisten blir film, då ska jag se den. Och jo, jag gillar verkligen att boken tillägnas både Jason Bourne och Aaron Cross.
Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.
Boktipsets estimerade betyg var 2,9 och genomsnittet 3,2 (beräknat på 9 betyg).
På Goodreads hade den 3,72 i genomsnitt (beräknat på 14 394 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Kemisten: Bokhuset, Carolina läser och Johannas deckarhörna.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
3,5. Hm, inte katastrof alltså. HAr lite dåligt samvete att den ligger oläst...
SvaraRaderaNej, helt klart ingen katastrof. Jag tyckte den var spännande och rolig, det enda som störde var ju den där tramsiga kärleken :)
RaderaSå var det även för mig, jag gillade upplägget och karaktärerna och tyckte det var spännande. Men den där plötsliga kärleken blev lite för mycket. Kändes inte rimligt att bli så där sockersöt förälskad så snabbt under de omständigheterna. Hundarna var verkligen ett stort plus, blev inte Lola omplacerad? De lämnade hennes hos en veterinär om jag inte minns fel? Som sedan ordnade nytt hem. Kan vara jag som minns fel.
SvaraRaderaDen där himlastormande, ögonblickliga kärleken blev lite för mycket för mig, men jag vet ju att det finns de som gillar det :) Jo, Lola blev lämnad hos en veterinär, men jag ville ju att de skulle vara tillsammans allihop :)
RaderaDenna är jag sugen på :) Har inte heller läst Twilight men jag har serien här hemma.
SvaraRaderaEfter att ha läst denna, som är en thriller, så inser jag att Twilight-serien kommer jag aldrig någonsin att läsa. Där är nog på tok för mycket kärlekstrams för mig :)
RaderaEn del saker vi tyckte lika om alltså. Ganska mycket till och med 😉
SvaraRaderaJa, det är väl kanske inte så förvånande, men jag gillade den lite mer :) Jag föll ju lite för humorn, jag ;)
RaderaJag har försökt läsa den första Twilight-boken och jag har försökt kolla på filmerna men jag klarar inte av någondera. Alldeles för mycket romantik och vampyrerna är överdrivna på fel sätt.
SvaraRaderaTwilight kommer jag aldrig att ge mig på, det kan jag lova nu efter att ha läst denna. För mycket romantik, på fel sätt klarar jag bara inte av.
RaderaTror jag hoppar över denna, även om den inte verkar helt bedrövlig :) Men jag har så svårt för instalove och särskilt när det är Meyer som håller i pennan...
SvaraRaderaJag tror att jag med största säkerhet kan säga att denna inte alls passar dig :)
RaderaInstalove är så vanligt i böcker för unga vuxna ( som ju är kärnan i min blogg, även om avvikelser sker regelbundet ) så jag har lärt mig bortse från det. Blir dock extra glad när det saknas.
SvaraRaderaMen annars håller jag med om allt, speciellt längden. Man hade lätt kunna kapa en fjärdedel ( minst ) och ändå få ut samma story ur texten.
Instalove känns lite som det jag själv läste i Mitt Livs Novell och Starlet när jag var yngre och det förstörde nog romantikern i mig :) Och ja, det känns som att det passar bättre i böcker för yngre, inte för vuxna thrillerläsare.
RaderaDen var verkligen på tok för lång, någon borde ha sagt till om den.
Bra recension! Håller med dig om allt! (men gillar fortfarande Twilight ;) )Jag vill också veta vad som hände med Khan och Lola. Vill ju också att de ska vara med.
SvaraRaderaTack! Man får gilla Twilight, bara man inte försöker få mig att läsa/se den ;) Jag tycker det känns lite oavslutat att inte få veta vad som hände med hundarna, men jag gissar att Khan dog och Lola fick det bra hos en ny familj.
Radera