Sidor

lördag 11 februari 2017

"Uppstigningens brunn" av Brandon Sanderson (1:2)

Författare: Brandon Sanderson
Titel: Uppstigningens brunn (1:2)
Genre: Fantasy
Antal sidor: 391
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Well of Ascension
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Mistborn 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 januari 2017




Första meningen: Armén kröp som en mörk fläck över horisonten.

Baksidetext
De gjorde det omöjliga: de lyckades övervinna den gudalika varelse vars brutala regim hade pågått i tusen år. Nu måste Vin – tjejen från gatugänget som blivit landets mäktigaste dimfödde – och Elend Venture, den idealistiske unge adelsmannen som är förälskad i henne, bygga upp ett nytt fungerande samhälle i askan efter imperiet.

De har knappt hunnit börja då tre separata arméer går till anfall. När belägringen intensifieras tycks en uråldrig legend erbjuda en glimt av hopp. Men även om den existerar, så är det ingen som vet hur man hittar Uppstigningens brunn, eller vilken sorts kraft den består en med.

Dödandet av Överstehärskaren visar sig ha varit den lättare delen. Att överleva i svallvågorna efter hans fall kommer att bli den verkliga utmaningen...

Min kommentar
Hösten 2015 läste jag första delen i den här serien och jag var väl inte helt begeistrad, vilket jag till största delen skyllde på ogynnsamma förhållanden när jag läste den. Världen som skapats var dock så fantastisk och intressant att jag bara inte kunde stå emot när andra delen (eller snarare delarna) kom på svenska. Varför Uppstigningens brunn är uppdelad i två delar förstår jag inte alls, speciellt som det verkar som att det bara är den svenska översättningen som behövt delas upp. Alla andra verkar klara att läsa tegelstenar.

Jag har ju lite svårt att komma ihåg detaljer ur böcker så jag var en aning orolig över hur jag skulle klara att komma tillbaka till Sista riket. Jag hade inte behövt oroa mig. En resumé i början av boken tar hand om det mest akuta (ett fantastiskt sätt att lösa det här "problemet", om man inte behöver någon påminnelse så hoppar man enkelt över) och resten kommer tillbaka allt eftersom jag läser.

Min egentligen största invändning har inte med boken i sig att göra, utan formatet. Jag läste denna som e-bok och varken kartor eller andra förklarande tillägg funkar i en e-bok. Kartorna går överhuvudtaget inte att se något av och alla fina förklaringar sist i boken är helt bortkastade. Man bläddrar helt enkelt inte fram och tillbaka i en e-bok. Inte heller går det att skriva ut, vilket jag på sätt och vis förstår, men ändå inte.

Så till själva boken då... Världen är precis lika fantastisk här. Det måste ligga väldigt mycket tanke bakom för att få till allt så att inte ens jag hittar något att reta mig på (i själva världen då alltså). Det här är ju inte en typisk fantasy, den är betydligt mer verklig, trots en del fantasifigurer och magi. Jag uppskattar också att här inte finns några långa vandringar alls och att det är väldigt få karaktärer för att vara en fantasy.

Tyvärr känner jag att det fortfarande känns lite töntigt med Knuffa och Dra. Något som de gör i all oändlighet. Det är kanske inte så många stridsscener, men de som finns är väldigt utdragna och vid varje tillfälle får jag veta precis samma saker. Det är generellt sett mycket upprepningar, som hur stålinkvisitorers stålstift i ögonen ser ut och kom dit, metallernas funktion och Sazeds olika minnen, hur de fungerar och vad hans uppgift är här i livet. För att inte tala om hur många gånger jag får veta hur liten Vin är.

Min favorit är fortfarande Breeze och honom hade jag gärna hängt med, han verkar så avslappnad och skön. Vin är också en liten favorit, även om jag blir less på hennes, och Elends, ältande om de verkligen är goda nog för varandra. Den här boken hade varit mycket bättre utan den där töntiga kärlekshistorien. Tindwyl skrattar jag mycket åt, eller snarare hennes försöka att göra Elend till kung, men herregud vad jag stör mig på att hon hela tiden kallar Vin för lilla vän. Så otroligt nedlåtande och irriterande. Även Zane är en intressant karaktär och det ska bli intressant att få veta huruvida hans Gud fortsätter att prata med honom.

Det är betydligt mer politik och taktik i den här boken och överraskande nog så gillar jag det och jag är så glad över att jag har andra delen av den här andra delen och att jag faktiskt redan har läst den.

Genomsnittsbetyg och liknande blir tyvärr lite konstigt, eftersom ju den svenska utgåvan är uppdelad i två delar. På Goodreads har hela boken 155 516 betyg och ett genomsnitt på 4,35.

Boktipset hade inget estimerat betyg och inga betyg var satta.
Goodreads hade den 4,46 i genomsnitt (beräknat på 37 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Uppstigningens brunn: Bokhuset, Fantastiska berättelser och MsHisingen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

2 kommentarer:

  1. Håller med om allt ältande om knuffa/dra och mellan Vin och Elend. Den här var ändå ok men älskade bok 2. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju faktiskt redan läst andra delen och även om jag inte kan säga att jag älskade den så... om hela boken hade varit som de sista 80 sidorna så tror jag att jag hade dött av andnöd :)

      Radera