Titel: Avdelning 73
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 362
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Emma Sköld 4
Förlag: Massolit Förlag
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 mars 2017
Första meningen: En främmande kvinna lyfter upp spädbarnet och försvinner iväg.
Baksidetext
Kriminalinspektör Emma Sköld vaknar på sjukhus efter fem månader i koma. Det sista hon minns är att hon lämnade sin fyra veckor gamla dotter och åkte till stallet för att rida.
Under Emmas frånvaro har hennes sambos förra flickvän tagit på sig rollen som ny mamma. En uppgift hon trivs alltför väl med.
Emma försöker febrilt tvinga fram minnen av ridolyckan och blir alltmer övertygad om att ett brott har begåtts. Men vem skulle vilja henne något illa?
Så länge Emma befinner sig på intensiven är säkerheten rigorös, men när hon flyttas till avdelning 73 kan vem som helst komma henne nära.
Min kommentar
Jag har läst alla Sofie Sarenbrants tidigare böcker och något de alla har gemensamt är att de har varit väldigt snabblästa och mycket underhållande. Avdelning 73 är inget undantag. Och då ligger ändå huvudpersonen i en sjuksäng genom hela boken.
Jag är smått förvirrad från början, det känns som att en del från förra boken inte knyts ihop utan lämnas vind för våg. Speciellt biten som handlar om Hillevi. Jag har svaga minnen av att hon har förekommit tidigare, men jag är inte människa att minnas när och hur.
Egentligen är det svårt att gilla någon av karaktärerna, men jag ogillar egentligen ingen heller. De är väl som folk är mest (förutom Hillevi då). Josefin är den som är lättast att tycka om, men hon har inte någon stor roll här. Och det känns lite trist att ha haft rätt om Kristoffer redan från början.
Det är många som vill göra sina röster hörda här och vi får följa både Emma, Kristoffer, Hillevi, Josefin, Evert och Nyllet. Det kanske är nödvändigt, med tanke på att huvudpersonen som sagt ligger på sjukhuset hela tiden. Det är lite trist. Bytena mellan rösterna går smidigt ändå och jag tycker aldrig att det blir rörigt.
Eftersom det hela tiden vilar en tung stämning över boken så tycker jag att beskrivningarna av alla sinnesstämningar har en bra nivå. Jag blir inte påtvingad någon annans känslor utan får liksom bara den generella känslan och får själv "översätta" den så att den passar mig.
Hade det inte varit för en del sjuka (pun intended) inslag så hade detta kunnat klassas som mysdeckare. Kanske har jag läst för många deckare, men jag blir inte ett dugg förvånad över en enda vändning. [spoiler]Att Gunnar var inblandad var så tydligt att jag inte fattade att ingen annan märkte det.[/spoiler] Jag är lite fundersam över vad den här boken egentligen gör för nytta i serien, det känns inte riktigt som att den behövs. För egen del tycker jag att det är lite för mycket snack och alldeles för lite verkstad, men det är en perfekt hängmattedeckare, som man läser ut på en dag.
Boktipsets estimerade betyg var 3,4 och genomsnittet 3,5 (beräknat på 289 betyg).
På Goodreads hade den 3,46 i genomsnitt (beräknat på 248 betyg).
Jag ger den 3,5
Boken är
Tråkig | Fantasirik | |
Rolig | Klurig | |
Trovärdig | Förutsägbar | |
Osannolik | Välskriven | |
Romantisk | Dåligt språk | |
Sorglig | För lång | |
Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Avdelning 73: Bloggbohemen, Kajsas bokblogg och Zellys bokhylla.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Hm, undrar hur jag skall göra med hennes kommande deckare; "Bakom din rygg"..? Jag har inte läst något alls av henne, men tänkte eventuellt läsa den som kommer i maj eftersom det är första delen i en ny serie, och jag skulle kunna vara med från början. Samtidigt är det ju så många andra böcker att läsa :o
SvaraRaderaJag tycker helt klart att du ska prova på, speciellt nu när hon börjar med en ny serie. Det är snabbläst och underhållande, eller har i alla fall varit hittills :)
RaderaJag har en tidigare bok av Sarenbrant i bokhyllan, den har stått där ett tag. Borde läsa.
SvaraRaderaVarför blir det alltid så ;)
RaderaLättläst, och ganska bra just då, men jag ska ärligt säga att jag inte minns jättemycket i efterhand :/
SvaraRaderaNej, det enda jag egentligen minns är att Emma låg på sjukhus hela tiden. Underhållning för stunden är inte heller att förakta :)
Radera