Sidor

onsdag 15 mars 2017

"Gruvdamen" av Daniel Svanberg

Författare: Daniel Svanberg
Titel: Gruvdamen
Genre: Skräck
Antal sidor: 318
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Hoi Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 februari 2017




Första meningen: Maja vill ha kött.

Baksidetext
När den hyllade författaren Bergdahl hittas död i sitt townhouse på Upper East Side i New York City rasar Jakob Jonssons värld samman. TV-producenten Jakob är Bergdahls enda arvinge och när han hittar ett gammalt ljudband på sin döda mentors vind får han inblick i ett mörkt förflutet vars rötter sträcker sig långt bak i tiden till Bergslagens djupa skogar. På det knastriga bandet hörs hur två barn mördas.

När Jakob beger sig till Sverige för att nysta i Bergdahls förflutna rullas den gamle författarens smärtsamma barndom upp. Den ensamma uppväxten på barnhem, sadismen och de täta granskogarna precis runt knuten. Och Gruvdamen. Maja. Hon som vill ha kött.

Kort därpå blir Jakobs liv ännu mer förvirrat. Under sitt besök i Sverige kopplar det där mörka och onämnbara som vilar i skogen grepp om honom. Det vägrar att släppa taget. Samtidigt börjar de döda att komma tillbaka...

Min kommentar
Jag älskar skräck. Ändå tvekade jag länge innan jag bestämde mig för att läsa denna. Det krävs en hel del för att skrämma mig i den påhittade världen och kanske har jag för höga krav för jag tycker det blir svårare och svårare att hitta bra skräck nu.

Helt ärligt så kommer vi på kant med varandra med en gång, boken och jag. För mig är det viktigt att en bok tar tag direkt och visst förstår jag att karaktärer måste etableras. Men det tar nio sidor av idel upprepningar av hur avkopplad, icke-karriäristisk och klok (med avseende på vad som är viktigt här i livet) Jakob är. Ett tag undrade jag på hur många olika sätt man kunde uttrycka samma sak. Det blir liksom tufft för en bok att återhämta sig, i mina ögon, efter en sådan början.

Berättandet hoppar friskt mellan tid, plats och berättare, något som jag oftast inte gillar, men alla byten är väldigt tydliga och jag gillar de små pusselbitarna man får. Mest förtjust är jag i Jakobs nostalgitripp till 80-talet, där är igenkänningsfaktorn stor.

Jag är i stort sett uppvuxen i skogen och den har aldrig någonsin skrämt mig, så inte heller här. Människorna däremot, de är riktigt läskiga och har de mest otroliga resonemang för att rättfärdiga det de gör. Och det Sven gör... hade det varit en film så hade jag tittat bort.

Det som tar ner betyget för mig är detta ältande av precis allt, nästan allt berättas flera gånger, som sorgen, sidorna som har klistrat ihop, Börjes lägenhet, bjälken i taket, lukten i stugan och så vidare. Jag tycker inte man ska underskatta sin läsare, vi är väldigt sällan dumma. Det som dock stör mig allra mest är försöket att förklara hur sorg känns. Jag är ganska säker på att de flesta av oss kan relatera till sorg och vet hur det känns, därför behöver det inte berättas med så många ord. Allt som behövs är en känsla, resten kan i alla fall jag fylla i själv. Historien är bra, men eftersom jag hela tiden sitter och blir irriterad över alla upprepningar så tappar jag den lite.

Jag önskar att författaren hade tagit till sig den kloke Börjes sätt att se på saker och ting: Böcker ska läsas, inte förklaras. För övrigt hade jag gärna läst Börjes fiktiva bok.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,4 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 12 betyg).
Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 25 betyg).
Jag ger den 3,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Gruvdamen: Bokhuset, Bokhyllan och Marias bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

6 kommentarer:

  1. Skogen skrämmer mig inte alls jämfört med människor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, skogen är snäll och vacker och tyst :)

      Radera
  2. Låter inte som en bok för mig, gillar inte heller när saker går i långbänk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var jättesynd, just den biten, för historien i sig är bra, men jag klarar bara inte ältande :)

      Radera
  3. Bäst blir det när författarna vågar lita på sina läsare, att vi faktiskt förstår och inte behöver få allt förklarat. Blev inte så sugen på den här boken, tur för mig eftersom jag har mängder ändå att läsa :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är förmodligen överkänslig mot alla de där känslorna som tvingades på mig, känslor som jag överhuvudtaget inte kunde relatera till och då blir det jobbigt. För min del är det mycket bättre om bara den stora känslan, som sorg, hade nämnts så hade jag själv kunnat känna som jag gör när jag drabbas av det.

      Radera