Sidor

onsdag 1 mars 2017

"Uppstigningens brunn" av Brandon Sanderson (2:2)

Författare: Brandon Sanderson
Titel: Uppstigningens brunn (2:2)
Genre: Fantasy
Antal sidor: 511
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Well of Ascension
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Mistborn 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 februari 2017




Första meningen: "Få se om jag förstår det här rätt", sa Tindwyl, lugn och artig men ändå på något vis sträng och ogillande.

Baksidetext
De gjorde det omöjliga: de lyckades övervinna den gudalika varelse vars brutala regim hade pågått i tusen år. Nu måste Vin – tjejen från gatugänget som blivit landets mäktigaste dimfödde – och Elend Venture, den idealistiske unge adelsmannen som är förälskad i henne, bygga upp ett nytt fungerande samhälle i askan efter imperiet.

De har knappt hunnit börja då tre separata arméer går till anfall. När belägringen intensifieras tycks en uråldrig legend erbjuda en glimt av hopp. Men även om den existerar, så är det ingen som vet hur man hittar Uppstigningens brunn, eller vilken sorts kraft den består en med.

Dödandet av Överstehärskaren visar sig ha varit den lättare delen. Att överleva i svallvågorna efter hans fall kommer att bli den verkliga utmaningen...

Min kommentar
Detta är då andra delen av andra delen i trilogin. Jag väljer att behandla dem som två olika böcker, dels för att de ju faktiskt är två, men också för att de är så olika. Varför uppdelningen har gjorts förstår jag däremot fortfarande inte.

Det mesta som jag tyckte om första delen av andra delen gäller fortfarande (formatet e-bok, världsbygget, Knuffa och Dra...), men detta är väldigt mycket bättre. Det som börjar ganska långsamt, inte segt men ganska mycket samma likadant, stegras och stegras. De sista 80 sidorna sträckläser jag. Det var fysiskt omöjligt att lägga ifrån sig boken här och det spelar ingen som helst roll att jag har annat att göra. Det får helt enkelt vänta.

Innan vi har kommit till slutet så får jag två nya favoriter; OreSeur (hunden som inte är en hund) och Allrianne (den blåsta blondinen som är allt annat än blåst). Det som händer får mig att tro att OreSeur inte är med i nästa bok, men hans historia är hjärtknipande. Allrianne hoppas jag verkligen är med i fortsättningen också, hon är tuff. Vin... finns det mycket att säga om och jag kan nog tycka att hon är lite för mycket. Finns det inga gränser för hennes förmåga? Kärlekstrasslet med Elend hålls på en betydligt mer behaglig nivå. Liksom alla andra eventuella kärlekshistorier. Sazed och Tindwyl är också favoriter. Och Breeze, som jag gillat ända sedan första boken. Äsch, vem försöker jag lura? De vinner mitt hjärta allihop.

Stridsscenerna tycker jag fortfarande är för utdragna, eller speciellt en av dem. Men den var å andra sidan så spännande att det var först mot slutet som jag tyckte att det räckte. Det är också så att samma sak förklaras flera gånger, men även det glömmer jag nästan bort i spänningen.

Slutet... vad i hela friden ska man säga om det? Jag hade väntat mig något, men detta alltså. Vilken tvist! Vad är sant? Vad ska hända nu? Jag känner mig alldeles förvirrad. När kommer egentligen tredje delen?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Genomsnittsbetyg och liknande blir tyvärr lite konstigt, eftersom ju den svenska utgåvan är uppdelad i två delar. På Goodreads har hela boken 157 102 betyg och ett genomsnitt på 4,35.

Boktipset hade inget estimerat betyg och inga betyg var satta.
Goodreads hade den 4,6 i genomsnitt (beräknat på 30 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Uppstigningens brunn: Bokhuset, Fantastiska berättelser och MsHisingen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

4 kommentarer:

  1. Tycker Sanderson har ett sätt att avsluta sina böcker så man blir ivrig att läsa vidare, medan jag kan bli frustrerad över hur segt det går mitt i. Breeze hade gärna fått vara med mer, gillade honom skapt, liksom "hunden".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett ganska långsamt tempo, oftast och ganska mycket samma likadant, men det här slutet alltså... frågan är hur man ska klara att vänta tills nästa bok kommer.

      Radera
  2. Eller hur, karaktärerna! Älskar alla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är faktiskt lite jobbigt att gilla fiktiva karaktärer så mycket :)

      Radera