"Kall, kall jord" av Adrian McKinty

Författare: Adrian McKinty
Titel: Kall, kall jord
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 345
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The cold cold ground
Översättare: Nils Larsson
Serie: Sean Duffy 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 mars 2017




Första meningen: Oroligheterna hade antagit ett slags egen skönhet nu.

Baksidetext
Två personer hittas döda. Den ena mördad och lämnad i en övergiven bil i staden Carrickfergus. Man skulle upptäcka honom snabbt, mördaren ville sända ett budskap. Den andra personen är en ung kvinna. Hon hittas hängd i ett träd långt inne i Woodburn Forest. Utan tvivel ett självmord. Kvinnan hade alldeles nyligen fött och ammat ett barn, men på platsen finns inga spår av liv.

På ytan tycks ingenting förena de två fallen. Men kriminalinspektör Sean Duffy anar kopplingar. Medan bomber exploderar och paramilitära organisationer sätter skräck i samhället under konflikten i Nordirland går Duffy allt djupare in i fallet.

Sean har löst sex mord under sin karriär, men har hittills aldrig lyckats ställa någon av gärningsmännen inför rätta. Den här gången är han fast besluten om att någon ska få betala...

Min kommentar
Egentligen vet jag inte vad det var med den här boken som lockade mig när jag hittade den bland de kommande släppen. Att den utspelar sig i Nordirland hjälpte nog till, att det dessutom var en tidsresa tillbaka till 80-talet spelade nog också roll. Dessutom är det första delen i en serie och sådana lockar nästan alltid.

Jag är så gammal att jag minns konflikten i Nordirland och även om jag inte var så insatt så har jag ganska starka minnesbilder av bomber och massor av soldater. Efter att ha läst den här boken kan jag (nästan) föreställa mig hur det måste ha varit att leva och bo där då. Tänk dig att höra skottlossning och briserande bomber mest varje dag, att störas av överflygande helikoptrar på nätterna, att behöva kravallutrustning och k-pistar när du ska till vissa områden och att vara tvungen att kolla under din bil innan du kör iväg med den, varje gång, så det inte sitter en bomb där. Det känns nästan som att jag är där.

Det tog inte speciellt många sidor för mig att inse att den där Sean Duffy, honom gillar jag. Han tar sig visserligen ofta en vodkadrink (vem skulle inte det under de omständigheterna), men han är långtifrån alkoholist. Han är en riktig tuffing, när det behövs och gillar inredning samt kan känna igen en opera genom att läsa noter och nynna den. Dessutom har han humor. Vi kan väl fastställa redan nu att mer behövs det inte för min del. Att han kallar den kvinnliga rättsläkaren för "lilla vän" får mig att dra efter andan, först, men sedan undrar jag om det helt enkelt är ett av de där uttrycken som britter gärna kastar omkring sig. Till alla.

Sean Duffys kollegor kan man nog säga mycket om, de är hyfsat inkompetenta (det gäller även för övriga vakter och även politiker) och verkar inte ha något egentligt hum om hur man beter sig på en brottsplats. De verkar lite slöa, men framför allt resignerade efter decennier av strider. Styrkan i boken är nog ändå att de är sympatiska, men framför allt så verkar de faktiskt trivas på jobbet och med varandra.

Tidsmarkörerna är många och gäller både film, böcker och musik. Jag älskar fortfarande 80-talet så den här boken är lite av en nostalgitripp för mig. Till och med det att kapitlen har rubriker är så 80-tal.

Kapitlen är långa och det finns nästan inga naturliga ställen att pausa på i dem, vilket gör det lite jobbigt att läsa. Det blir helt enkelt mindre läst, eftersom man inte alltid hinner ett kapitel till. Karaktärerna är många, men jag har inga egentliga problem att hålla isär dem. Det skulle vara två eller tre av de övriga poliserna då, de har ganska lika namn. Förkortningarna är extremt många, det är DUP, RUC, IRA, UDB, UDA, UVF, UFF, FRU, UDR och jag kan inte ens hälften av dem, men det behövde man faktiskt inte.

Jag hoppas verkligen att fler böcker i den här serien översätts (det har kommit ytterligare fem på engelska) för jag vill absolut läsa mer om Sean Duffy.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 2,5 och genomsnittet 2,8 (beräknat på 5 betyg).
På Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 4 366 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Kall, kall jord: Fru E:s böcker, Midnatts ord och Johannas deckarhörna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.