"Diabolic" av S.J. Kincaid

Författare: S.J. Kincaid
Titel: Diabolic
Genre: Science fiction
Antal sidor: 506
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Diabolic
Översättare: Katarina Falk
Serie: Diabolic 1
Förlag: B Wahlströms
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2016
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 2 maj 2017




Första meningen: Alla trodde att diaboler inte kunde känna fruktan, men under mina första levnadsår var fruktan det enda jag kände till.

Baksidetext
Nemesis är en Diabol, en varelse med mänskligt utseende, mänskligt DNA, men manipulerad och programmerad till att bara bry sig om sin ägares välmående. I Nemesis fall är det Sidonia, dottern i en av galaxens högst uppsatta familjer. Flickorna växer upp sida vid sida - den ena människa, den andra livvakt.

Men så kräver kejsaren Sidonias närvaro i det kejserliga palatset, som ett sätt att utpressa hennes pappa. Det enda sättet för Nemesis att skydda Sidonia nu, är att ta hennes plats. Omgiven av korrupta politiker och bortskämda rikemansbarn måste hon lära sig att se ut och uppföra sig som en fin dam. En svår uppgift, när man är framavlad för att döda.

Men när rymdimperiet hotar att falla sönder upptäcker Nemesis att hon trots allt har en human sida, som vida överträffar den hos personerna hon omges av. Bland intriger, svek och förräderi är kanske hennes förmåga att älska det som kan rädda såväl henne som hela imperiet.

Min kommentar
Redan när jag såg omslaget på den här så blev jag lockad (jag älskar fjärilar) och när jag läste vad den handlade om så förstod jag att den här boken måste jag bara läsa. Galaxer, politiska intriger och genmanipulerade varelser är ju bara så lockande.

Miljön är någonstans i rymden, förmodligen väldigt långt bort från vår gamla jord. Kunskap och forskning är straffbart, det livet går ut på, för de som bestämmer, är att förlusta och droga sig. Makten/eliten bor i egna världar (ibland av sorten många rymdskepp ihopsatta till typ en egen planet), där de lever skyddade från det farliga planetlivet. Det som de "vanliga" människorna lever på "vanliga" planeter. Det är ett väldigt intressant världsbygge och även bra gjort, men jag saknar ju givetvis bakgrunden till allt. Kanske kommer det i efterföljande delar.

Språket känns lite enkelt, kanske mer som en berättarröst än som en berättelse, om du förstår vad jag menar, men det är ju ganska trovärdigt eftersom det är Nemesis som berättar. Det är på tok för många upprepningar, för min smak, när karaktärer och relationer ska etableras. Onödiga förklaringar av vad som sker och varför gödslas det också med, trots att allt är väldigt tydligt. Jag tycker det blir tjatigt och jag förstod första gången.

Nemesis är en riktig kick-ass figur och jag gillar henne och de förändringar hon går igenom. Tyrus gillar jag också och det är ju så uppenbart alltihop som har med honom att göra. Jag kunde inte låta bli att le när kejsarens nya kläder dök upp, den reaktionen är ju alltför välbekant även i världen i dag. Naturligtvis dyker det upp ett triangeldrama också, något som verkar vara mer eller mindre obligatoriskt i den här typen av bok. Jag funderade ett tag på hur det skulle lösas och det blev nog en lite ovanligare lösning. Det gillar jag. Det jag inte gillar är när en karaktär plötsligt handlar mot sig själv (de etablerade egenskaperna) när en som hela tiden har varit misstänksam, eftertänksam och analyserande plötsligt tror på någon som inte har någon trovärdighet alls. Där kände jag att boken tappade bort mig lite.

Att berättelsen berättas ur Nemesis synvinkel är ett plus, det är alltid intressant att titta på mänskligheten utifrån. Det bäddar för en del humor och komplikationer. Jag har lite svårt för kejsarfamiljens krångliga släktförhållanden, men det har jag alltid. Personligen hade jag uppskattat ett släktträd, men det är förmodligen bara jag som har så svårt för stora släkter. Namnkonventionerna känns lite krystade, men ack så passande i den här världen. Vad jag fortfarande grubblar på är fjärilen på omslaget. Vad gör den där egentligen?

Detta ska ju tydligen bli en trilogi, naturligtvis, och jag kommer förmodligen att vilja läsa åtminstone andra delen.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,3 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 8 betyg).
På Goodreads hade den 4,07 i genomsnitt (beräknat på 6 105 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Diabolic: Carolina läser, Bokhuset och Tusen sidor.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.