Smakebit på søndag: Jag är en tjuv

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag som hade börjat bli orolig för att jag tröttnat på deckare blev så uppslukad av Eva Dolans Efter din död att jag läste ut den tidigt i morse. Det gick inte att lägga ifrån sig den innan den var slut och det känns otroligt skönt att det inte alls är deckare jag är less på, rent generellt.

I alla fall så är det ju dags för en ny bok då och jag har mer eller mindre bestämt mig för att ta varannan feelgood ett tag, åtminstone försöka, så valet föll på Jag är en tjuv av Jonas Karlsson. Någon egentlig feelgood är den kanske inte, men jag är helt säker på att den är långt ifrån deckare.

Min smakebit är från sida 5.

     Man måste inte ändra en massa saker hela tiden, tänkte han. Folk trodde gärna det. Och alla verkade de ha ungefär samma bild av hur förändringen skulle se ut. Alltihop gick ut på att man skulle utvecklas som människa och bli mer, ja vad då? Utåtriktad, medmänsklig, ta för sig, så att man blev lycklig eller bara annorlunda? Roland ogillade förändringar över huvud taget. Han förändrades dagligen, och alltid mot sin vilja. Gick upp eller ner i vikt, fick tandsten och gråa hår, blev äldre, skilde sig, utvecklade allergier, fick hjärtklappning och omodernare mobiltelefon.
     Det här var någonting annat, det insåg han. Vad som egentligen var skillnaden visste han inte. Men det började i alla fall med skyltarna.