Smakebit på søndag: Levande och döda i Winsford

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här långhelgen har nästan tagit kål på mig. Tre kalas på fyra dagar. Varav mitt var det första i kön. Det kunde dock ha varit än värre för det är ett födelsedagsbarn som inte firar. Talesättet "when it rains, it pours" stämmer verkligen här. Nu är det i alla fall bara ett kalas kvar, men det är samtidigt det som är längst bort så i stort sett hela den här dagen går åt till det. Men sedan är det klart. För den här gången.

Läsningen har ju blivit lite lidande, men igår (den "lediga" dagen) bestämde jag att jag skulle ha en bara-vara dag och då läste jag mest hela tiden och då blev Skuggan av henne av Anna E Wahlgren utläst. Sedan började jag fundera på om jag kanske skulle tjuvstarta juni månads läsning och börja på Håkan Nessers Levande och döda i Winsford, som jag blev så sugen på när den var i fokus i Hett i hyllan. Så många hade så mycket bra att säga om den. Sagt och gjort. I morse började jag på den.

Min smakebit är från sida 28.

Den första morgonen var grå och råkall.
     Åtminstone var det råkallt inomhus. Lukten av hemtamt mögel kändes tydligt i sovrummet, men jag tänkte att jag kommer att lära mig leva med det. Huset har bara två rum, men ganska stora, och fönstren i båda vetter åt samma håll: söderut. Där tar heden vid, på andra sidan en ojämn och mossbelupen stenmur som innesluter tomten i tre väderstreck. Ute på heden faller sedan terrängen i en långsträckt svacka ner mot en dalgång som jag gissar löper vidare ner till byn - men den tjocka valk av dimma som lagt sig till rätta därute gjorde topografin svårbedömd denna morgon.