Titel: Magikerna
Genre: Fantasy
Antal sidor: 437
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The magicians
Översättare: Helena Sjöstrand Svenn & Gösta Svenn
Serie: Magikerna 1
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 juli 2017
Första meningen: Quentin gjorde ett magiskt trick.
Baksidetext
Quentin Coldwater är begåvad men olycklig. Han går sista året på high school och är bevisligen ett geni. Dock är han fortfarande hemligt besatt av en serie fantasyböcker han läste som liten, om det magiska landet Fillory. I jämförelse med det känns allting i det riktiga livet grått och meningslöst.
Allting förändras när Quentin oväntat blir antagen till Brakebills, ett hemligt och synnerligen exklusivt college i New York, där han ska komma att genomgå en grundlig och tuff utbildning i hur man praktiserar modern magi. Han bekantar sig också med annat man stöter på i college: vänskap, kärlek, sex, alkohol och droger. Trots det saknas någonting fortfarande, och magin skänker honom inte den lycka och äventyrslust han hoppats på.
Det finns heller ingenting som kan förbereda honom på den förbluffande upptäckt som väntar efter examen.
Min kommentar
Fantasy och jag kommer inte alltid överens, men jag älskade verkligen både Harry Potter och Narnia. Magikerna har beskrivits som en blandning av Harry Potter och Narnia. För vuxna. Alla odds talade alltså för den här boken.
I ungefär halva boken så befinner vi oss på magiskolan och den här biten gillar jag verkligen. Det är intressant hur de lär sig magi och alla relationer kunde ha varit intressanta, i alla fall finns det embryon till spännande relationer, men för det mesta så hastas det förbi. Vilket kanske inte är så konstigt, med tanke på att de fyra åren på skolan bara upptar lite drygt 200 sidor. Man skulle kunna tycka att tempot måste vara skyhögt, men tyvärr, det händer nästan ingenting. Sedan befinner vi oss en stund i Brooklyn och därefter förflyttas vi till sagolandet. Här gäller samma sak vad gäller händelselöshet, men plötsligt kan det hända hur mycket som helst på några sidor för att sedan återgå till det sävliga tempot.
Quentin är en helt sanslöst trist huvudperson och han gör mig nästan tokig med sin självupptagenhet. Han vägrar envist att leva i nuet, att titta upp och se vad han har just nu. Hela tiden tänker han att "bara jag kunde... så skulle jag bli lycklig", men när han får det så tröttnar han direkt. Det är väl i och för sig symptomatiskt för vår tid, men jag behöver inte gilla det för det. Om det är meningen att man ska tycka synd om honom så misslyckas det kapitalt. Jag gillar inte någon karaktär och jag bryr mig inte ett dugg om om de lever eller dör. Det gör inte Quentin heller.
Språket upplever jag som lite tillkrånglat, jag vet inte om det beror på översättningen eller om jag helt enkelt är för ointresserad. Kapitlen är evighetslånga, men de har tack och lov lite nya stycken insprängda här och var. Det fullkomligt kryllar av referenser till andra böcker, men helt utan tanke bakom.
Boken är väldigt ojämn, både vad gäller tempo och berättelse. Vissa delar, som verkade intressanta, stormas förbi (som elementschack, vad gick det egentligen ut på och hur vann man? exakt hur låter en europeisk röst?) medan andra, ointressanta, saker beskrivs in i minsta detalj. Det är fasligt mycket snack och väldigt lite verkstad. Alla bara pratar om saker, men ingen gör något. Nej, det var inte riktigt sant, men det var så det kändes. Det hela känns väldigt planlöst och bara som en uppräkning av händelser. Det berör mig inte.
Var det då en blandning av Harry Potter och Narnia? Nej, det tycker jag inte alls. Det enda de har gemensamt är magiskolan (Harry Potter) och ett sagoland (Narnia). Ett sagoland som dessvärre mer känns som en turistguide än en spännande, magisk saga. För vuxna då? Jo, de drack en del och ett par gånger hade de sex. Jag gissar att det var det som menades med "för vuxna".
Som det känns just nu så kommer jag inte att fortsätta läsa den här serien. Om jag blir utsatt för Quentin igen så riskerar jag själv att bli deprimerad. Jag har emellertid upptäckt att serien går på C More så att...
Boktipsets estimerade betyg var 2,3 och genomsnittet 3,0 (beräknat på 344 betyg).
På Goodreads hade den 3,47 i genomsnitt (beräknat på 163 230 betyg).
Jag ger den 3,0
Boken är
| Tråkig | Fantasirik | |
| Rolig | Klurig | |
| Trovärdig | Förutsägbar | |
| Osannolik | Välskriven | |
| Romantisk | Dåligt språk | |
| Sorglig | För lång | |
| Spännande | För kort |
Andra som bloggat om Magikerna: Lottens bokblogg, Lingonhjärta och Romeo & Juliet.
Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.
Jag håller med om allt. Totalt platt bok. Tv-serien kan ju faktiskt möjligen vara bättre i det här fallet, jag har dock inte orkat ta tag i det än.
SvaraRaderaJag vet inte alls hur jag ska förhålla mig till den här, den känns nästan som att den är skriven av flera personer. För mig känns den också lite som att "Oj, Harry Potter och Narnia är så populära. Tänk om jag kunde skriva en kombo och tjäna dubbelt så mycket pengar." Och så blev det varken eller.
RaderaJag gillade inte heller boken och serien är tyvärr dålig den med. Fast den kanske är som en normal ungdomsserie, jag ser ju inte såna längre. Alla är uppsminkade som i Beverly Hills 90210 och de agerar överdrivet. MEN, jag tittade ändå på halva första säsongen som ett tidsfördriv. Sen gick mitt gratisabonnemang på den streamingkanalen ut.
SvaraRaderaJag tror att jag kan tänka mig att prova att se serien, men det är inget som är högprioriterat (har åtta säsonger av Gilmore girls att ta mig igenom). Det låter ju som att den inte är något att se heller...
RaderaHar haft den där länge i min hylla. Borde läsa den.
SvaraRaderaDen var hyfsat snabbläst. I alla fall så läste jag extra mycket bara för att bli av med den :)
RaderaDå känns det inte som om jag har missat något när jag har valt bort den :) Känns ju lite märkligt att försöka trycka ihop alla skolår i en och samma bok...
SvaraRaderaJa, inte bara alla skolår utan dessutom en bra bit efter också. Hälften hade faktiskt varit nog.
RaderaJag tog mig igenom det mesta av trilogin, men ramlade liksom av på slutet. Jag har haft en gnagande känsla av att jag ändå borde ha fullföljt läsningen, men nu slipper jag den - ni har ju rätt, det var faktiskt inte så himla läsvärt. Tv-serien överträffar iaf böckerna, tycker jag.
SvaraRaderaJag är ju lite konstig när det gäller serier och har svårt att göra slut med dem om jag inte gillar, men jag är ganska säker på att jag kan stå emot denna. Då provar jag hellre TV-serien :)
RaderaDen här passade inte mig alls trots att jag älskat både Harry Potter och Narnia-böckerna. Jag håller helt med om ditt omdöme. Skoldelen var ok men resten... Och huvudpersonen... Jag kommer definitivt inte läsa något mer av den serien. :)
SvaraRaderaJag blev nästan förbannad av att den liknats vid två så otroligt bra serier. Quentin är en person jag aldrig mer vill träffa, känner jag :)
RaderaJag gillade den inte alls, var jättebesviken. Så det blir definitivt inte fler.
SvaraRaderaFörsta biten, med skolan, tyckte jag var helt OK, även om det gick ganska fort framåt, men sedan... nej, läsa fler kommer jag nästan säkert inte att göra.
Radera