"Tordyveln flyger i skymningen" av Maria Gripe

Författare: Maria Gripe
Titel: Tordyveln flyger i skymningen
Genre: Fantasy
Antal sidor: 288
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bonnier Audio
Utgivningsår: (original) 1978 (min) 2009
Format: Ljudbok
Källa: Nextory
Utläst: 30 juni 2017




Första meningen: Livet består av en räcka händelser.

Baksidetext
En tordyvel flyger in i ögat på en truckförare, tåget blir försenat med tre minuter och tjugoåtta sekunder och medför att tre tonåringar börjar smyga på en hemlighetsfull roddare. De lockas i väg till Selanderska gården, som en av dem tycker sig ha sett i en dröm. Det förflutna börjar styra det närvarande och flera tider upplevs samtidigt.

Vem är den gamla damen som vill spela schack i telefon? Hur ska man tyda viskningarna i Jonas Berglunds bandspelare? Finns den tretusenåriga egyptiska gravstatyn kvar - och i så fall var? Har den märkliga blå blomman ett eget liv? Vad är det som påverkar historiens gång? Slumpen, viljan eller något annat?

Min kommentar
När jag var liten/yngre så fullkomligt älskade jag Maria Gripes böcker och jag nästan inhalerade de böcker som mitt lilla skolbibliotek hade. Som vuxen har jag ofta tänkt på hennes böcker, men har aldrig läst om någon. Därför passade det så otroligt bra när jag hastigt och lustigt bestämde mig för att vara med i Sommarbingot där det fanns en ruta för "En för bokslukaråldern från din barndom" och sedan upptäckte att en Facebookgrupp skulle ägna sig åt realtidsläsning av Tordyveln flyger i skymningen. Med tanke på vad boken handlar om så blir det extra märkligt/läskigt.

Vi befinner oss i den lilla fiktiva småländska byn Ringaryd, som har lite drygt 1000 invånare, och året är förmodligen runt 1975-1976. Den lilla bykänslan är perfekt beskriven och jag känner verkligen igen mig i den. Jag var dessutom i ungefär samma ålder som huvudpersonerna (13-15) vid den här tiden, vilket gör att jag blir en smula tveksam till språket de använder. Varken jag eller mina vänner pratade så där uppstyltat i den åldern. Däremot så har jag inga som helst problem att känna igen mig i den galopperande fantasin som, mestadels, Jonas står för.

Jonas är självgod och lika irriterande som en mygga, med sitt eviga surr och jag har lite svårt för honom. Annika är otroligt snusförnuftig och ibland sanslöst torr och trist. David står för den lite drömmande personligheten och det är väl egentligen honom jag gillar mest. Det är i alla fall en dynamisk trio där alla har sin egen personlighet (och dessutom alltid agerar i enlighet med den) och vi får tre olika perspektiv på samma historia. Davids och Annikas diskussioner är intressanta och ger en extra dimension, de känns verkligen mycket äldre än Jonas.

Jag läste denna när jag var yngre, men jag kom inte ihåg någonting. Det är nu inget ovanligt när det gäller mig, men jag är helt säker på att jag verkligen måste ha älskat denna då. Den har allt som jag överhuvudtaget förväntade mig i en bok på den tiden. Som vuxen tycker jag fortfarande att den är bra, mystisk och lite halvläskig, men av helt andra orsaker. Nu blir jag nostalgisk av tidsmarkörerna, som en kassettbandspelare, en telefonkiosk, nummerskiva på telefonen och att buda foton med buss. Och jag tycker kyrkoherde Lindroth är lite läskig, speciellt med sitt "lilla" varje gång han pratar till en person av kvinnligt kön. Det höll på att göra mig tokig. Det som gav mig rejäla rysningar var dock alla tillfälligheter eller slump, om man vill det, men jag tror inte på slump.

Helt säker är jag på att jag i min ungdom i alla fall inte störde mig på alla lösa trådar som var kvar när boken var slut. Varför valdes just David? Där hade jag faktiskt förväntat mig en extra tvist. Vad gjorde egentligen fru Göransson och varför? Vem var mannen i den blå Peugeoten? Vad hade Julia för roll och vem var hon, egentligen? Vad hände med den andra statyn? Jag tycker visserligen att det är bra när inte allt förklaras in i minsta detalj, men jag tycker att man gör det lite enkelt för sig när man inte bryr sig om att förklara sådant som gör att hela historien hänger ihop.

Jag lyssnade ju på den här boken och det var Tomas Bolme som läste. Tyvärr så var det inga markörer för när ett nytt kapitel började så det blev lite besvärligt med realtidsläsningen. Det som störde mig mest var dock att dessa småländska barn pratade rejäl stockholmska och där fanns både sno'rej och se'ru och annat med. Det förstörde ganska mycket för min läsupplevelse.

Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 4,1 (beräknat på 2 430 betyg).
På Goodreads hade den 3,95 i genomsnitt (beräknat på 1 893 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Tordyveln flyger i skymningen: Jonna Lindberg, Bookbirds och malins bokblogg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.