Smakebit på søndag: Dolda i det fullt synliga

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det är lite hektiskt nu i augusti så läsningen går lite trögt. Det kan också bero på att jag nu läser en afrikansk bok, Dolda i det fullt synliga av Nuruddin Farah, och den liknar inte riktigt det jag brukar läsa. Den är väldigt annorlunda. Inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt.

Min smakebit är från sida 110.

När hon nu tagit sig ut genom grinden, ensam för första gången sedan hon återförenats med sina brorsbarn, överväldigas Bella av sorgen som hon inte har släppt fram tillsammans med dem. Ögonen fylls av tårar, bröstet hävs, hela kroppen skakar; hon gråter högt. För första gången inser hon att förlusten är för gott. Det är inte lätt för henne att hitta stöd i sin somaliska tålighet - den tålighet som praktiskt taget är definitionen på att vara somalier, ett folk som är inriktat på det praktiska och som har viljestyrka nog att klara av vad som helst. Samtidigt som Bella kan tillstå att det inte ligger någon skam i att bli utom sig eller till och med fullständigt bryta ihop efter en älskad människas död, så är hon medveten om att det är klokare att anlägga en lugn värdighet för att förädla minnet av Aar och sörja hans död med upphöjt lugn. Endast då skulle han känna sig hedrad på riktigt vis och endast då skulle han vara stolt över henne.