Sidor

torsdag 7 september 2017

Hegfrågan v 36 (7 - 10 september)

Helgen närmar sig med stormsteg och då är det så klart tid för Mias Helgfrågan. Det är en bra start.

Veckans fråga är: Den mest sorgsna boken du vet?

Ja, det händer ju ibland att det kommer en skvätt i ögonvrån, men den bok som framkallade en ren störtflod var faktiskt Fredrik Backmans En man som heter Ove. Det kan ha berott på att Ove är så otroligt lik min far och att min far dog ett halvår innan jag läste boken. Det blev helt enkelt för nära, för snart. Säker är jag dock inte. Det kan hända att jag hade blivit lika berörd ändå, jag brukar bli det av Backmans böcker.

Veckans bonusfråga är: Stress påverkar oss olika, själv blir min hjärna som kokta makaroner. Men hur påverkar det dig? Läser du då och i så fall vad?

Min stress brukar sätta sig i magen, då får jag en magkatarr direktimporterad från helvetet. Som jag har nu, typ. Läser gör jag alltid, jag har kommit på att jag mår bra av det. Generellt sett så gör jag ingen skillnad på vad jag läser, men det borde jag nog. Det brukar kännas lättare med lättläst, kanske någon feelgood eller en ungdomsbok med högt tempo.

34 kommentarer:

  1. En man som heter Ove berörde mig också. Men inte som för dig, men då hade inte jag samma personliga koppling heller till Ove. Jag hoppas att du snart mår bättre. Det är en av nackdelarna med att plugga. I alla fall kände jag att det var jobbigt när man ska prestera i sånt man ännu inte riktigt lärt sig så bra som man vill.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu minns jag plötsligt varför jag lovade mig själv att aldrig mer sätta mig i skolbänken. Här ska vi i alla fall inte ha tentor utan projekt. Eller, ja, jag vet ju inte om det är bättre. Det blir ju en mer utdragen pina :)

      Radera
    2. Haha, jag förstår precis vad du menar.

      Radera
    3. Jag blir så irriterad på mig själv när jag sätter helt orimliga krav på mig, men jag kan liksom inte hejda mig.

      Radera
    4. Inte bra alls, men det blir ofta så med projekt och då i synnerhet om andra är inblandade.

      Radera
    5. Jag ska nog försöka få göra ett eget projekt, just under en utbildning gillar jag inte att jobba ihop med andra. De där andra är inte alltid seriösa...

      Radera
  2. Ove blev jag också berörd av, men inte som det var för dig.
    Låter som att det är mycket med pluggandet nu. Hoppas att du snart mår bättre!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försöker varje dag intala mig själv att jag inte behöver kunna allt. Tyvärr så går jag inte på det.

      Radera
  3. Den boken har jag inte läst. Magkatarr, usch!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Magkatarr är inte roligt. I kombination med magmunsbråck så blir det olidligt.

      Radera
  4. En man som heter Ove var sorglig, jag funderar på att kolla på filmen 😭. Jag kan få ont överallt när jag blir stressad, mage och huvudvärk. Jag hoppas få lite lästid i helgen så jag kan varva ner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Filmen om Ove är nästan precis lika bra :) Stress kan ge så konstiga symptom, ibland fattar man inte att det är det allt beror på. Hoppas du kan varva ner i helgen.

      Radera
  5. Med personliga kopplingar så kan en bok bli betydligt sorgsnare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var ju någon klok person som sa att ingen läser samma bok :)

      Radera
  6. Ove grät jag mer till filmen än till boken :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till filmen kom det nog också en skvätt, men boken var som en syndaflod :)

      Radera
  7. Jag valde en annan bok av Backman men hade lika gärna kunnat ta med denna också. Både boken och filmen fick mig att gråta.
    Hoppas magen lugnar ned sig snart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nästan alla böcker av Backman har den effekten på mig.

      Radera
  8. En man som heter Ove har jag inte läst, och det verkar jag vara nästan ensam om ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag stod också emot ett tag, men jag gav upp till slut :)

      Radera
  9. Många nämner Ove, med all rätt. Men den historien har ju lite av det mesta, är långt ifrån bara sorgsen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var nästan lika mycket skratt som gråt :)

      Radera
  10. Ja, just det ... En man som heter Ove är ju sorglig på ett sätt och jag har både läst och sett filmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vågade också se filmen och den var nästan lika bra som boken :)

      Radera
  11. jag tyckte att Ove var en mycket deprimerad människa som det var svårt att skratta åt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte om jag skulle kalla honom deprimerad och skrattade åt honom gjorde jag nog aldrig.

      Radera
  12. Måste verkligen få in Ove-boken någon gång. Men ack, så mycket som kommer emellan precis hela tiden. ;)

    SvaraRadera
  13. Känner igen det där med magkatarr från helvetet, det har jag också till och från. Usch! Känns som hela kroppen pajar när magen inte är ok, mycket tröttsamt. Hoppas det blir bättre snabbt. Ha en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och så är det ju så svårt att vara snäll när man har ont ;) Tack!

      Radera
  14. Jag grät också när jag läste om Ove. Filmen gav inte samma känsla. Tror det var lättare att föreställa sig Ove arg än att se det.

    Magkatarr har jag inte längre eftersom jag inte dricker kaffe. Så, stackars dig för det är inte skönt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ove berörde helt klart mer som bok än som film.

      Jag önskar det vore så enkelt som att det är kaffet som orsakar problemet, men det är i stort sett allt man kan tänka sig i matväg.

      Radera