Smakebit på søndag: De sju nycklarna

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Igår morse, efter att jag hade läst ut min bok, så sa jag kaxigt "Vad ska jag nu göra hela dagen? Nu när jag har läst ut min bok.". Man kan säga att jag fick svar på tal, för hela gårdagen ägnades åt att först försöka laga min stationära dator, som bestämde att nu, nu var det minsann dags att dö. Eller ja, en av hårddiskarna dog och gjorde att datorn inte längre startade. Efter många timmar insåg jag att det inte skulle fungera och då ägnades ytterligare några timmar åt att försöka hitta en ny. Som hade vad jag vill ha, men som inte ruinerar mig. Jag hittade en till slut. Hoppas jag. Den beställdes dock på nätet så det dröjer väl någon dag innan jag får den. Och då tar det ytterligare någon dag innan den är som jag vill ha den. Suck. Precis som att jag har tid med detta nu. Tack och lov så har jag i alla fall backuper... men det är väl knappt så jag vågar säga det...

Nåväl, jag har ju en bärbar dator också. I alla fall än så länge (jag är inte bitter), så jag blir inte helt hjälplös. Bara nästan. Av förklarliga skäl så blev det inte speciellt mycket läst igår, men jag började på en ny vid läggdags. De sju nycklarna av Åsa Schwarz. Den handlar, passande nog, om datorer, Internet och hackare. Något som under normala omständigheter borde passa mig alldeles utmärkt.

Min smakebit är från sida 26.

Dörren till lägenheten flyger upp och slår i väggen med en kraftig smäll.
     Polisen vrålar något. Rebecka hör ljudet av skor med tunga sulor som snabbt rör sig över golvet. Glas splittras och singlar ner över henne när en av männen i mask våldsamt slänger upp ett fönster som kärvade. Instinktivt stryker hon bort bitar på golvet så att de inte ska ligga för nära Olivers nakna, flaxande arm. Hennes hand börjar blöda och gör mörkröda spår längs golvplankorna. Hon känner inte smärtan i skärsåren. Desperat trycker hon in pojken under sin kropp. Inget får hända honom. Ingenting. Någonsin.