Sidor

onsdag 8 november 2017

"Bedragarna" av Rasmus Finnhult

Författare: Rasmus Finnhult
Titel: Bedragarna
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 310
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Agil & Karlsson 2
Förlag: Itania
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 oktober 2017




Första meningen: "Världsmästare i ödmjukhet, åtminstone enligt honom själv." sa jag och ställde försiktigt ned vinglaset på den becksvarta sammetsduken.

Baksidetext
Spridda över Dalby stenbrotts högsta utsiktsplats ligger kroppsdelar från en man och en ung kvinna. Oidentifierbara människor som ingen verkar sakna. Varför har någon valt att på ett så demonstrativt sätt väcka polisens och allmänhetens intresse? Kriminalinspektörerna Ibrahim Agil och Rebecca Karlsson står handfallna. Läget försvåras ytterligare då Rebecca spårlöst försvinner en bit in i utredningen.

Samtidigt blir trebarnsfadern Anders Skog ombedd att hålla ett öga på sin egen bror då svägerskan misstänker otrohet. Hennes farhåga kommer på skam då verkligheten visar sig vara betydligt mörkare än så.

Min kommentar
För några år sedan läste jag första delen i den här serien, Crimebook, som var författarens debut, och även om jag inte var helt överförtjust i den så var jag ändå nyfiken på fortsättningen. Debuten kan ju alltid dras med lite barnsjukdomar och det är alltid kul att läsa böcker som utspelar sig där man bor.

Det blir en hel del glimtar från Lund och till och med nästan från området där jag bor. Jag kan inte hjälpa att jag är väldigt svag för miljöer som jag känner igen. Dalby stenbrott är scenen för ett fasansfullt brott, men den här gången bara ett litterärt sådant. Jag har aldrig varit där, men kan tänka mig att det är en tacksam bakgrund. Även ett och annat besök i Malmö och Köpenhamn görs och det räknar jag faktiskt till mitt närområde.

Några av karaktärerna känner jag igen från förra boken, som Rebecca, Ibrahim och Anders och jag minns att jag tyckte bäst om Ibrahim då. Vad som har hänt med honom (eller mig) mellan de här böckerna vet jag inte, men jag tål honom knappt nu. Han känns mer som ett testosteronstinnt fån och jag har väldigt svårt att hänga med i hans tankar. Dessutom envisas både han och Anders Skog (stavades inte det Skoog i förra boken?) att tänka på sig själva i tredje person, gärna sammansatt med något slags epitet, som "torpeden", "the detective", "södra Sveriges bäste polis", "privatspanare", "the race driver" och så vidare i all oändlighet. De första gångerna tyckte jag att det var lite småkul, men när det fortsatte genom hela boken så blev det för mycket.

Början är väldigt rörig och hoppig, det är många berättare som vill komma till tals; Ibrahim, Rebecca, Anders och en "jag". Detta "jag" läser dessutom ur ett manus och dessa berättelser är insprängt bland allt det andra. Det är ibland svårt att veta vem som berättar, de har inga egna kapitel utan skiljs bara åt av nya stycken. Personligen så har jag väldigt svårt för många berättare när det samtidigt finns ett "jag", det ställer till det i huvudet på mig.

Jag brukar gilla korthugget, men här blir jag faktiskt nästan andfådd av vad som närmast kan kallas stackato. Tempot är hyfsat högt, men tyvärr hackas det sönder av kvasifilosofiska liknelser/tankar/drömmar, som jag inte alls förstår meningen med. Lite som att karaktärerna (eller egentligen Ibrahim) ska vara hipp och fräck, men för mig blir det bara konstigt. Kanske är jag för gammal för hipp och fräck. Jag vänjer mig i alla fall till slut och berättelsen tar fart på riktigt.

Det är väldigt många referenser till förra boken och det som hände där, vilket jag inte minns efter tre år. Vissa bilder kommer till mig, men i det stora hela famlar jag i mörkret. Tyvärr så anspelas det bara på händelserna och de nämns aldrig i klarspråk.

Jag tycker detta är en bättre story än i Crimebook och jag tycker även att den är mer sammanhållen med ett högre tempo. Det jag hade invändningar mot i förra boken är inte längre något problem. Tyvärr dras Bedragarna med samma trovärdighetsproblem som alla(?) svenska deckare just nu, även här blir poliserna personligt inblandade. Jag är nog ganska less på det nu, rent generellt.

Boktipset hade inget estimerat betyg, inga betyg var heller satta.
Goodreads var heller inga betyg satta.
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Bedragarna: Hittar inga alls.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar