Smakebit på søndag: I det förflutna

En smakebit på søndag är ett stående inslag på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag har hört hur mycket som helst om Kate Morton och hennes böcker och även om det nu inte verkar vara riktigt min genre så kunde jag inte låta bli att köpa I det förflutna på bokrean 2013. Ja. 2013. I år satte jag upp den på min boktolva och faktiskt är detta den tolfte och sista boken i den utmaningen. Jag hoppas verkligen att jag gillar för den är ganska tjock.

Jag har kommit lite längre, men det här lilla stycket på sida 24-25 talade till mitt hjärta. Handen upp alla som kan relatera.

Mr Billing - Herbert - är min chef och dessutom min mentor, min hjälte och min närmaste vän. Sådana har jag inte många, i varje fall inte som lever och andas. Det där menar jag inte på något sorgligt eller vemodigt sätt. Jag är bara inte den typen av människa som samlar på sig goda vänner och trivs bäst i ett stort gäng. Jag föredrar det skrivna ordet framför det talade och har ofta tänkt på hur fantastiskt det skulle vara om alla mina relationer kunde försiggå på papper. Och det gör de också på sätt och vis, för jag har hundratals vänner av ett annat slag, vänner inom två pärmar, som på den ena underbara sidan efter den andra upplever ständigt samma ting men aldrig förlorar sin glädje, som tar mig vid handen och leder mig genom portarna till världar både av omätlig fasa och jublande lycka. Spännande, begåvade, pålitliga människor - några av dem också mycket kloka rådgivare - men bedrövligt otillräckliga när man vill låna husrum hos dem en månad eller två.