Bokföring enligt Monika: "Skrivet i eld" av Simon Beckett

Författare: Simon Beckett
Titel: Skrivet i eld
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 356
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Written in bone
Översättare: Helena Sjöstrand Svenn, Gösta Svenn
Serie: David Hunter 2
Förlag: Minotaur
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2008
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 december 2017

Första meningen: Vid en viss temperatur brinner allt.

Baksidetext
Läkaren och rättsantropologen David Hunter kallas till den lilla ön Runa i Yttre Hebriderna i ett rent rutinärende. De svårt brända kvarlevorna av en människa har påträffats i en enslig stuga och polisen betraktar det hela som en tragisk olyckshändelse.

Men när Hunter undersöker liket kommer han fram till att det är mycket som inte stämmer. Det är fråga om ett mord, och han kallar på förstärkning från fastlandet. Då bryter stormen lös och ön blir helt isolerad.

En mördare går lös på Runa och skräcken sprider sig i det lilla samhället. Skräcken är befogad, snart visar det sig att mördaren bara har börjat.

Min kommentar
Förra året läste jag ju äntligen första delen i den här serien, efter att ha letat mig halvt fördärvad efter den. Det går ju inte att läsa en serie i fel ordning. Andra delen var inte fullt så besvärlig att hitta.

Till min stora förvåning, och glädje, får jag ta en tur till Yttre Hebriderna. Till en ö som heter Runa, vilket verkar vara en påhittad plats. Jag kan åtminstone inte hitta den på kartan. Simon Beckett är inte lika bra som Peter May på miljöbeskrivningar, men han ligger verkligen inte långt efter. Miljön, och framför allt vädret, är som en extra karaktär. Hur kan man känna sig så lockad av storm, regn och ödslighet? En ödslighet som förvärras på grund av stormen som släcker både ström och telefon.

Innan jag började skriva på det här inlägget så läste jag vad jag hade skrivit om första delen och samma saker gäller i stort sett för den här också. Det är en förfärlig massa osmakliga detaljer på brända kroppar, men jag känner mig aldrig äcklad av det. De avsnitten känns mer som en kurs i hur eld påverkar människokroppen. Det är faktiskt skickligt gjort. Eftersom vi befinner oss på en ö (för övrigt en perfekt plats för en mordhistoria) som är isolerad på grund av oväder så måste Skrivet i eld betraktas som en pusseldeckare. Här finns begränsat antal misstänkta, som jag snabbt kunde reducera till tre. Egentligen bara på grund av hur de betedde sig. Vad som skulle kunna vara deras eventuella motiv kunde jag däremot inte alls tänka mig. Med facit i hand så visar det sig att det inte alls var speciellt konstigt.

Den så kallade tvisten i slutet kom inte som någon större överraskning, den gissade jag väl med en gång (ja, jag har läst för många böcker och sett för många filmer för att gå på det). Däremot blev jag lite överraskad, eller chockad, av det som hände vid tvisten.

Att få följa en rättsantropolog är väldigt intressant, han har ju helt andra infallsvinklar än en kriminalare. Det är en helt osannolik body count i den här boken, speciellt med tanke på att vi befinner oss på en glest befolkad ö, men jag tänker inte klaga på det. Trots alla lik så är detta faktiskt, på något märkligt sätt, en mysig historia. Och den är spännande till sista sidan.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,2 och genomsnittet 3,9 (beräknat på 145 betyg).
På Goodreads hade den 4,1 i genomsnitt (beräknat på 8 509 betyg).
Jag ger den 4,0