"Bläckmagi" av Cornelia Funke

Författare: Cornelia Funke
Titel: Bläckmagi
Genre: Fantasy
Antal sidor: 665
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Tintenblut
Översättare: Gunilla Borén
Serie: Bläckvärlden 2
Förlag: Opal
Utgivningsår: (original) 2005 (min) 2011
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 januari 2018




Första meningen: Det skymde och Orfeus hade inte kommit än.

Baksidetext
Den unga flickan Meggie läser över sig själv och sin vän Farid till en förtrollad värld för att hon ska få se den fantasifulla värld där hennes mamma Resa varit under flera år.

Meggies föräldrar, Mo och Resa, blir förtvivlade över att hon gett sig av, och de beger sig efter henne för att få hem henne till sin värld igen. Men svårigheter dyker upp och de hittar inte varandra. Konflikter uppstår i Bläckvärlden. Kommer de någonsin att hitta varandra levande?

Min kommentar
I december 2012 läste jag en bok som jag väl egentligen aldrig trodde att jag skulle läsa, men tack vare utmaningen Böcker om böcker så hittade jag Bläckhjärta. En smått fantastisk bok om böckernas magi. Jag bestämde mig ganska snabbt för att jag ville läsa hela trilogin så andra delen inköptes. Sedan fick den stå där. Jag har för mig att jag började läsa negativa inlägg om den, men det är inget jag överhuvudtaget kan hitta nu. I alla fall, nästan exakt fem år senare så var det äntligen dags för Bläckmagi.

Böckernas magi fortsätter och blir egentligen än mer fantastisk. Äntligen får vi komma till Bläckvärlden som vi hörde så mycket om i första delen. Det är ingen stor värld, rent fysiskt, men ganska stor i övriga hänseenden. Den beskrivs så väl att jag nästan kan se den framför mig. En karta i början är en extra bonus. Det här med att läsa ut karaktärer ur böcker eller eventuellt läsa in sig själv är lite som det ju faktiskt är. Även om det inte är så bokstavligt i vår verklighet, men känslan är ju densamma.

Många av karaktärerna från Bläckhjärta återkommer här, eller egentligen nästan alla. I alla fall de som inte är döda. Jag är glad att Sotfinger får större utrymme här, jag gillar honom. Fenoglio får mig att tänka på Donald Trump. Han är ungefär lika självgod och arrogant med ungefär samma storhetsvansinne. Fenoglio, leker med andras liv, lägger till och drar ifrån lite som det behagar honom. Hela tiden efter devisen att människorna i Bläckvärlden ju ändå inte är riktiga. Meggie själv, ja, vad ska man säga om henne. Hon är bara 13 år, vilket får mig att höja på ögonbrynen ett flertal gånger (vid flera tillfällen får jag faktiskt bläddra tillbaka för att kolla att det faktiskt står 13). Vi får också möta glasmannen Rosenkvarts (min nya favorit), Sotfingers fru Roxane (verkar vara en kvinna som klarar sig själv), bokmålaren Balbulus och många, många fler.

Det här är en mycket mörkare historia än Bläckhjärta, vilket man kanske kan ana om man tittar på vad boken heter i original. Blut betyder inte magi, utan precis vad det låter som; blod. Titeln får plötsligt en helt annan mening. Översättningen här är bättre än för första delen. Den omvända ordningsföljden är tack och lov borta. Vad som dessvärre är kvar är den otroligt jobbiga kommateringen. Den gör att jag hela tiden stannar upp och tappar flytet. Boken är dessutom alldeles för lång, historien räcker liksom inte riktigt till drygt 660 sidor. Ganska ofta står berättelsen stilla och det är inget den vinner på.

Jag gillade inte denna lika mycket som Bläckhjärta, men jag ser verkligen fram emot att läsa den avslutande delen snart. Till min stora fasa ser jag att den är ännu längre.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,9 och genomsnittet 4,1 (beräknat på 94 betyg).
På Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 92 482 betyg).
Jag ger den 3,5

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Bläckmagi: Carolina läser, Eli läser och skriver och Bokstävlarna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.