Sidor

onsdag 31 januari 2018

"Vattenänglar" av Mons Kallentoft

Författare: Mons Kallentoft
Titel: Vattenänglar
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 415
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Malin Fors 6
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Storpocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 januari 2018




Första meningen: Himlen är svart bakom ännu svartare moln.

Baksidetext
Kriminalinspektör Malin Fors är våldsrotelns stjärna. Envis och skicklig, intuitiv och intelligent. Besatt. Ständigt på flykt från sig själv, uppslukad av arbete. En septemberonsdag kallas hon till en villa i ett av Linköpings finare områden. Ett gift par har hittats mördade i sin jacuzzi. Nakna och isblå i ett vatten som inte längre är genomskinligt klart. Deras femåriga adoptivdotter Ella är försvunnen och ett intensivt sökande inleds. Är flickan vid liv och har förts bort? Eller har hon försökt rymma från mördaren och drunknat i Stångån? Medan tunga regnmoln vakar över staden dras Malin Fors och hennes kolleger in i ett fall där gränserna har blivit otydliga. Mellan döda och levande, mellan gott och ont. Utredningen tvingar henne att konfrontera sina egna demoner, och begäret att låta alkoholen sudda ut verkligheten är starkare än någonsin. Men hon vet att hon inte får ge upp. Hon kan inte svika Ella. Hon måste hitta henne och den som dödade hennes föräldrar.

Min kommentar
Jag undrar om inte jag egentligen hade tänkt göra slut med serien om Malin Fors efter förra boken, men så hade jag ju vunnit Vattenänglar i en utlottning. Däremot vet jag med bestämdhet att jag var riktigt urless på de dödas röster. Det är förmodligen därför som den (och resten av serien) har stått oläst i hyllan sedan februari 2013. Fem år, snart, alltså. Men nu är det dags att ta tag i de här böckerna igen.

Ända sedan jag läste första delen så har jag, hur underligt det än kan låta, känt mig sugen på att åka till Linköping, där böckerna utspelar sig. Jag får en bra känsla för staden, trots allt elände som händer där och trots att Kallentoft verkar göra sitt bästa för att göra den outsägligt mörk och dyster. Första meningen i boken sätter tonen, skulle man kunna säga.

Språket är som det brukar i de här böckerna, för det mesta är det fantastiskt, men plötsligt och utan förvarning kan det gå över gränsen till pretentiöst och högtravande. Detta sker för det mesta när karaktärerna tänker otroligt krystade och flummiga tankar eller när de döda svamlar. De där döda alltså, hur kan det egentligen komma sig att de vet precis allt. Utom vem som har dödat dem.

Karaktärerna är på tok för många och inte en enda av dem är lycklig. De försöker vara lyckliga, men de hänger hela tiden upp sig på det som är mindre bra. Valen de gör är ibland obegripliga. Allt är mörkt och destruktivt. Malin själv börjar bra i den här boken, men sedan (med hjälp av sin helt osannolikt självupptagna och osympatiska pojkvän) så ramlar hon dit igen. Hade jag haft den där Peter här så hade jag berättat en del saker för honom. Hennes dotter blir jag också lite irriterad på, hon har väl kanske inte haft världens bästa uppväxt, men ändå. Många av karaktärerna har en del mindre populära åsikter och jag gillar att de får lov att ha dem. Åsikterna presenteras bara för mig, utan värderingar, och jag får själv ta ställning. Jo, just det. Det har börjat en ny stjärna i Malins grupp. Elin. Jag har stort hopp om henne.

I Vattenänglar finns det ett stort moraliskt dilemma. Vad som är rätt (från början alltså) är inte alls svårt att förstå, men hur i hela friden rättar man till något som har blivit så katastrofalt fel. Jag kan tycka att Kallentoft väljer en ganska enkel lösning, men för mig känns den trovärdig. Jag blir förskräckt över vad vissa människor tycker sig ha rätt att göra. Då menar jag inte bara att sälja barn som sexslavar. Det är klart att man måste försöka rättfärdiga vissa saker för sig själv, men skulle man verkligen tro på det?

Jag tycker det här är en av de bättre böckerna i serien. Det kan bero på att det var ett tag sedan jag läste förra delen, eller på att det inte finns så många störande anderöster, eller på att Kallentoft har slutat(?) sparka åt alla håll samtidigt. Förmodligen kommer jag fram till en slutsats när jag fortsätter läsa resterande fem delar.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,5 och genomsnittet 3,4 (beräknat på 391 betyg).
Goodreads hade den 3,56 i genomsnitt (beräknat på 502 betyg).
Jag ger den 4,0
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Vattenänglar: Bokstunder, Läsa & Lyssna och hyllan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

6 kommentarer:

  1. Jag gav upp den serien redan efter någon bok men har blivit lite sugen nu på sistone. Kanske blir att jag läser några fler men troligen inte. Finns så mycket annat :O

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har svårt att överge serier, men den här tycker jag ändå är ganska bra.

      Radera
  2. Det låter ju ändå som en ganska bra bok, men jag har svårt för när allt är mörkt och destruktivt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt mörkt i de här böckerna, det finns inte speciellt många ljusglimtar. Skulle det mot förmodan bryta igenom någon så händer snart något nattsvart. Förmodligen så är inte allt hopplöst för jag brukar inte gilla det, men jag vet inte vad som skulle kunna ge hopp :)

      Radera
  3. Linköping är jättefint, åk dit vettja! I den här boken började anderösterna få mindre utrymme, och det har hållit i sig. Det har bidragit till att de som kommer efter denna är bättre än de tidiga. En släkting som bor i Linköping tycker dock det är upprörande att Kallentoft inte återger gator och platser helt korrekt. Han möblerar om. Det man inte vet har man ju dock inget ont av, och jag är inte så hemma att det problemet stör :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen skönt att höra att anderösterna inte får mer utrymme igen. Det var skönt att nästan slippa dem :)

      Linköping är inte längre ett helt otänkbart resmål. Sambons brorson pluggar där nu och det hade varit kul att hälsa på honom där. Något problem med gator och platser lär jag inte ha, men jag gillar inte heller när miljön inte stämmer.

      Radera