Smakebit på søndag: Fågelbarn

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare och stafettpinnen har nu tagits över av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen har det blivit mycket läst. Jag är/har varit på läsretreat i Varberg på ett helt tokigt bokhotell tillsammans med ett gäng andra bokbloggare och bokälskare. Det fanns böcker precis överallt och om man, som vi, har bokpaketet så får man ta med sig fem böcker från hyllorna. Jag har ännu inte botaniserat färdigt, men än så länge har jag faktiskt inte hittat någon att plocka med mig. Inte för att det inte finns några att välja mellan (det sägs finnas runt 15000), utan för att jag inte vill krysta fram något bara för att.

I alla fall, igår eftermiddag började jag äntligen läsa Fågelbarn av Christin Ljungqvist. Det var nu ganska många år sedan jag läste hennes Kaninhjärta, som jag verkligen gillade, och böckerna hör visserligen ihop, lite löst, men bara genom att huvudpersonen i denna var en bifigur i förra.

Min smakebit är från sida 31.

Skogen var som en annan plats tidig förmiddag, när solen blänkte i snön och allt var vitt och himmelskt, och inga skuggor fanns att förväxla. Hanna närmade sig platsen där hon hade sladdat och cykeln försvunnit in i det stelfrusna snåret, det glimrade så starkt att hon tvingades kisa, och hon hittade spåren i snön, skrapet efter styret och tramporna, och stället där cykeln hade brakat in men inte fanns kvar. Hon såg sig omkring på det närliggande och inte heller där syntes cykeln, och hon trängde sig in bland grenarna så snön föll ner innanför kragen och sakta smälte, och hon kikade över kanten på den gamla stengärdesgården, men cykeln var borta. Någon hade tagit den, någon som kommit hem sent, någon som sett cykeln vid kanten av stigen och haft lång väg kvar. Det var en man, hon kände inte igen honom, han hade varit full, och han hade kastat cykeln i diket nära sitt hus. Den skulle bli hittad först när våren kom, och då skulle hon redan ha flyttat.