Sidor

lördag 30 juni 2018

"Ögonblicket" av Douglas Kennedy

Författare: Douglas Kennedy
Titel: Ögonblicket
Genre: Drama
Antal sidor: 524
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The moment
Översättare: Eva Haskå
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2011 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 juni 2018




Första meningen: Jag fick skilsmässohandlingar idag på morgonen.

Baksidetext
En vintermorgon anländer det, paketet som vänder upp och ner på Thomas Nesbitts värld.

Thomas är en medelålders, frånskild författare som dragit sig undan till det lantliga Maine för att finna sig själv efter ett långt äktenskap. Paketet han mottar den där vintermorgonen är från en kvinna vid namn Petra Dussmann - en kvinna han hade ett passionerat förhållande med i det kalla krigets Berlin på 1980-talet.

Då Thomas öppnar paketet är det början på en resa in i sitt eget förflutna, till en tid då allt ställdes på sin spets när han träffade den undersköna Petra som var på flykt från diktaturens DDR. För första och kanske enda gången i sitt liv erfor Thomas vad riktig kärlek var. Men det var en förälskelse med många förhinder och de där dramatiska månaderna i Berlin kom att prägla honom för all framtid. Sedan dess har han kämpat för att hålla de smärtsamma minnena borta. Det gick ända tills paketet anlände.

Min kommentar
För ungefär fem år sedan läste jag en annan bok av Douglas Kennedy och även om jag inte var överförtjust så var det något som lockade mig att ge honom ännu en chans. När jag hittade Ögonblicket på bokrean för... ja, ganska många år sedan så slog jag till. Sedan har den stått där i hyllan och i år hittade jag på en utmaning för att äntligen ta mig tid till att läsa de där halvt bortglömda författarna.

Det börjar så bra. En liten stuga i ett ödsligt Maine. Det fortsätter till och med lovande när vi förflyttas till ett delat Berlin anno 1984. Miljön är onekligen både intressant och spännande. Det här gör Kennedy väldigt bra. Något mer han gör bra är att få fram den där känslan att man inte kan lita på någon. Vem som helst kan vara spion/angivare. Det är en hopplös och frustrerande känsla.

Där boken, i första hand, tappar mig är kärlekshistorian. Jag klarar inte den där himlastormande kärleken, den där som får folk att prata om giftermål, barn och "för alltid" på tredje dejten. Det är ju fullt möjligt att faktiskt känna så, men det är omöjligt att lära känna en annan människa på så kort tid. Jag kanske hade kunnat köpa detta, men tyvärr så finns det något som förstör hela upplevelsen för mig. Allt, precis allt, förklaras in i minsta detalj. Gärna upprepade gånger. Absolut ingenting lämnas till min fantasi. Absolut ingenting får jag lov att känna själv. Allt formligen trycks ner i halsen på mig. Jag avskyr det.

Karaktärernas agerande känns inte alltid trovärdigt, det är i och för sig svårt att föreställa sig hur man själv skulle reagera under sådana här omständigheter, men skulle man verkligen inte ge den man precis lovat evig kärlek en chans att förklara en väldigt prekär situation? Hur kan man i stället välja att lita på en helt okänd person?

Ögonblicket var ett lovande embryo till historia. Det är en förfärlig och tragisk berättelse, men ändå blir jag inte riktigt berörd. Det är helt enkelt för smörigt och smetigt. Och långsamt. Minst 150 sidor för lång är den också. Nu får Douglas Kennedy inte fler chanser av mig.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,6 och genomsnittet 3,7 (beräknat på 87 betyg).
Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 3 047 betyg).
Jag ger den 2,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Ögonblicket: Bokblomma, Bokbabbel och Breakfast Book Club.

Boken verkar inte längre gå att köpa som ny.

2 kommentarer:

  1. Ja det där med detaljerna är förödande. Då tappar jag intresset...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Betyget kan vara en aning orättvist, men jag var så less och irriterad när jag hade läst klart. Jag klarar bara inte att någon talar om för mig hur jag ska känna :)

      Radera