Sidor

lördag 25 augusti 2018

"Den osynlige mannen från Salem" av Christoffer Carlsson

Författare: Christoffer Carlsson
Titel: Den osynlige mannen från Salem
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 344
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Leo Junker 1
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2014
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 augusti 2018




Första meningen: Jag stryker utanför din dörr, precis som jag gjorde förr.

Baksidetext
Det är slutet på sommaren och en ung kvinna hittas skjuten till döds i ett härbärge för Stockholms hemlösa. Tre våningar upp vaknar polisen Leo Junker i sin lägenhet av sirenerna.

Nästan tjugo år tidigare, under sin uppväxt i förorten Salem, möter den unge Leo två personer som för alltid kommer att stanna hos honom. John och Leo blir vänner, Leo och Julia blir något mer. Och i skuggorna skymtar någon som kommer att förändra allt.

Det är slutet på sommaren och i utkanterna av Stockholm börjar sökandet efter en gärningsman, där varje steg framåt endast leder längre in i en labyrint, skapad av någon som inte går att fånga.

Min kommentar
Och så var det äntligen dags för den här serien. Den som i stort sett har blivit tokhyllad av både kritiker och bloggare. Det är ju aldrig speciellt lätt att ge sig på en sådan och det blir sällan rättvist mot boken. Jag inser nu att mina förväntningar antingen var för höga eller helt enkelt felställda.

Det här är ingen blodig deckare där det dräller av lik, vilket är positivt. Det är inte heller en deckare där gåtan är i fokus (både vem och varför är uppenbart ganska tidigt). Det hela är en relativt långsam berättelse där karaktärerna och deras relationer är det viktiga. Av någon anledning så är det ändå något som gör att det är svårt att sluta läsa. Jag känner igen tonen och stämningen från Den enögda kaninen och det är de som gör att spänningen osar ut från sidorna. Inte den nagelbitande, rafflande sorten utan det liksom dallrar i luften. Det är ödesmättat. Jag tycker det är fantastiskt skickligt gjort.

Boken är skriven i presens och i jag-form, båda passar mig väldigt bra. Jag tycker det blir mer driv i en spänningsroman om allt händer nu, precis när jag läser. Karaktärerna är inte sympatiska, inte någon av dem egentligen, och inte ens Leo Junker är lätt att tycka om. Att han blev som han blev är dock inte svårt att förstå. Det finns en hel del musikreferenser här, som jag inte förstår varför de är med. Det verkar i alla fall inte vara Junker som har ett ovanligt stort musikintresse. Den enda meningen jag kan hitta är att de effektivt sätter tidsperioden.

Jag är ju rejält less på att alla(?) deckare har sin lösning i något som hände för decennier sedan och jag är också riktigt trött på poliser som är personligt inblandade i fallen och hamnar i direkt livsfara. Det borde inte vara speciellt vanligt. Den osynlige mannen från Salem skiljer sig ändå en hel del från den "vanliga" deckaren så i det här fallet stör det mig inte alltför mycket.

Att jag trots allt blev en aning besviken kan bero på de där höga förväntningarna och på att de var en aning felställda. När jag läser nästa del, som redan finns i hyllan, så vet jag i alla fall vad jag har att vänta mig.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 4,0 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 290 betyg).
Goodreads hade den 3,31 i genomsnitt (beräknat på 580 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigFantasirik
RoligKlurig
TrovärdigFörutsägbar
OsannolikVälskriven
RomantiskDåligt språk
SorgligFör lång
SpännandeFör kort

Andra som bloggat om Den osynlige mannen från Salem: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Boklysten.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

4 kommentarer:

  1. Ja, det där med förväntningar är knepigt. Jag hade typ inga och älskade ju den här boken ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förväntningar kan nog förstöra vilken bok som helst. Inte för att denna blev förstörd, den var bara inte det jag trodde att den skulle vara. Har ju några fler böcker i serien så han får fler chanser :)

      Radera
  2. Jag tyckte den var okej. Lite för långsam, lite för förutsägbar, lite för det-här-har-jag-läst-förut. Och så gillar jag aldrig musikreferenser i böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Musikreferenser gillar jag, om jag förstår dem :) Långsam tycker jag också att den var och jag var nog inte beredd på det. Ska väl läsa andra delen så småningom, då får vi se :)

      Radera