"Den sista dagen i december" av Mariette Glodeck

Författare: Mariette Glodeck
Titel: Den sista dagen i december
Genre: Chick-lit
Antal sidor: 329
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Röda Vita Rosen 2
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 oktober 2018




Första meningen: Det brinner ett ljus på den rosa marsipankullen.

Baksidetext
En blivande brud, en misstagsfar, en snobb från Saltsjö-Boo, en regissör, en alkis, en lesbisk wannabe, en ovillig pop-prinsessa och en bajsprins. Är det vad de blev?

Milla och Måns och Carl och Jens och Pepsi och Tove och Frida och Teddy. Gamla vänner med en historia ihop. Det är klart, de hinner inte ses lika ofta längre. Frida har suttit ett år i turnébuss. Måns jobbar sena kvällar bakom en bardisk. Teddy har tagit över pappas firma. Tove tragglar med sina läkarstudier. Men när de väl ses brukar allt kännas som vanligt. Och att Milla ska gifta sig kommer visserligen som en överraskning, men det borde inte förändra någonting. Eller?

Det handlar om relationer och andra katastrofer. Om att kollidera och kanske mötas på nytt igen. Om allt man önskar och det man får istället. En varm och underhållande samtidsroman om ett gäng unga människor som befinner sig i ett skede då valen man gör är mer betydelsefulla än någonsin tidigare. Och då skamliga hemligheter måste komma upp i ljuset för att spricka som spöken.

Min kommentar
Den här boken vann jag i en utlottning hos Norstedts sommaren 2013. Japp, du läste rätt; sommaren 2013 (dessvärre är den inte den sista olästa av de fyra böcker jag vann då). Det har tagit över fem år att ta sig an den här boken, kanske mest för att jag inte alls kände till den. Jag tror att jag aldrig hört talas om den. Nu i efterhand visar det sig att den tydligen är en fortsättning på Röda Vita Rosen, som jag heller aldrig hört talas om. Tyvärr så framgår det ingenstans på boken att den är andra delen och kanske hade den funkat bättre om jag hade känt till karaktärernas bakgrund och relationer.

Språket är väldigt enkelt (vilket inte alls är en nackdel) och flyter på bra. Förutom de där oavslutade meningarna, som bara slutar mitt i, alltså inte min kära ellips utan en ensam punkt. Och där blir de liksom bara hängande. Efter ett tag inser jag att kapitelrubrikerna är låttitlar, men vad de ska symbolisera vet jag inte. De verkar inte hänga ihop med texten i alla fall.

Här finns åtta huvudpersoner, skulle man nog kunna säga, och de består av det där kompisgänget. Alla har dock inte egna röster. Perspektivbytena sker utan störningsmoment och det blir faktiskt aldrig rörigt. Jag tycker att persongalleriet är väldigt schablonmässigt, alla finns med. De här 30-någonting människorna är självupptagna och småsinta, det är inte lätt att vare sig tycka om eller bry sig om dem. Åtminstone 7/8 lider av klassiska fall av "gräset är grönare på andra sidan" och vill inte växa upp.

Jag vill inte gå så långt som att säga att detta är helt ointressant, men det är inte heller speciellt engagerande och det är, som sagt, inga sympatiska människor jag lär känna. Det är lite som ett extra långt avsnitt av Vänner, men utan humorn och kemin.

Boktipsets estimerade betyg var 3,0 och genomsnittet 2,8 (beräknat på 18 betyg).
På Goodreads hade den 2,7 i genomsnitt (beräknat på 20 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Den sista dagen i december: Stories from the city, Kattugglan och Jonna Lindberg.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.