"Nådastöt" av Louise Penny

Författare: Louise Penny
Titel: Nådastöt
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 414
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Dead cold
Översättare: Charlotte Hjukström
Serie: Armand Gamache 2
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 december 2018




Första meningen: Om CC de Poitiers hade vetat att hon skulle bli mördad, skulle hon kanske ha köpt en julklapp till sin man Richard.

Baksidetext
Det är vinter i Three Pines och byn ligger under ett täcke av snö. Den årliga curlingturneringen är i full gång på den frusna sjön när en fasansfull upptäckt görs: mitt bland åskådarna på isen ligger en förkolnad kropp.

Det kunde vara det perfekta brottet. Ingen har sett mordet begås och inga ledtrådar eller motiv verkar finnas. Men när kommissarie Gamache börjar nysta i offrets förflutna framträder en livshistoria fylld av mörka hemligheter. Och medan de isande vindarna drar in över byn märker Gamache att han har egna fiender och han är tvungen att ta reda på vem han egentligen kan lita på.

Min kommentar
Serien om Armand Gamache har nog alltid lockat mig och det kan bero på att den är från Kanada. Det är ett land som alltid har intresserat mig och min längtan att flytta dit är tydligen aldrig så stor som när jag läser en Louise Penny. Det var nästan fyra år sedan jag läste första delen och jag har länge tänkt läsa denna, men det har alltid kommit något emellan. I år skrev jag upp den på julläsningslistan redan i våras (den utspelar sig i jultid). Det skulle bara inte hända att jag glömde den igen.

Den här byn alltså, Three Pines, den är så otroligt mysig och invånarna är precis lika mysiga. Jag skulle så gärna besöka det här stället, men eftersom byn är för bra för att vara sann så finns den inte. I alla fall inte under namnet Three Pines. Bo där skulle jag nog inte vilja. Jag tror jag skulle bli knäpp av all mysighet efter bara några dagar. Vintern som beskrivs får mig att längta efter min barndoms vintrar (visst var det alltid snö och kallt då?) och jag kan riktigt höra snön gnissla.

Stilen på berättandet är väldigt mycket Agatha Christie, med en gnutta Morden i Midsomer. Här finns inga blodiga detaljer alls, det är mycket mer mys än ond, bråd död och allt är väldigt brittiskt. Det äts en massa mysig mat (bland annat har de bruna bönor på julbordet, precis som i Blekinge) och det dricks åtskilligt med te. Humorn är definitivt av det brittiska slaget, väldigt lågmäld, ironisk, men ändå fasligt artig. Det är väldigt intressant att läsa om "gnisslet" mellan det brittiska och det franska. Alla eventuella fördomar plockas fram i ljuset och det är faktiskt helt omöjligt att inte skratta åt olikheterna.

Av karaktärerna så är självaste Armand Gamache min favorit, jag gillar hans lugn och reflekterande sätt. Han grunnar mycket. I övrigt så är Beauvoir kul på riktigt (han står för det franska, kan man säga). Jag har inget minne av att han var så rolig i första boken. Invånarna i byn är helt underbara, om man slipper leva med dem, och jag är väldigt nyfiken på vad som ska hända med Claras konst.

En del händelser är lite märkliga och framför allt onödiga, kanske tyckte författaren att det var för lite död i historien. Vad vet jag. Själva mordet känns onödigt komplicerat och lite för mycket "tur", men ändå inte helt osannolikt. Jag brukar ju störa mig väldigt mycket på "oöversatta" fraser och här vimlar det av franska uttryck. Ett språk jag aldrig lärt mig och aldrig varit intresserad av att lära mig. På något ytterst märkligt sätt så verkar jag ändå kunna tillräckligt för att förstå de där fraserna och det blev aldrig ett problem.

I större delen av boken så kände jag mig mycket irriterad på alla antydningar om något som kallades Arnot-fallet. Jag har inget som helst minne av något sådant från första boken, men till slut kom i alla fall förklaringen. Jag ska försöka komma ihåg det för jag gissar att det inte är avklarat...

Slutet gjorde mig förvirrad. Vem var vem och vem sa vad? Jösses! Jag tror att jag måste läsa nästa del, Den grymmaste månaden, till påsk. Det är nämligen då den utspelar sig.

Boktipsets genomsnittsbetyg var 3,5 (beräknat på 77 betyg).
På Goodreads hade den 4,11 i genomsnitt (beräknat på 48 779 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Nådastöt: Johannas deckarhörna, Bokhyllan och Ordförrådet.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.