Smakebit på søndag: Minnets slutna rum

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Igår var vi ute och åt, vi hade en årsdag i torsdags (22 år sedan vi träffades 😮), på en österrikisk restaurang här i Lund. Första gången vi var där, efter ett tips i en bok (Vit krypta av Mariette Lindstein), så blev vi alldeles överväldigade av maten. Och det var lika bra den här gången också. Ett bevis, om något, på att man faktiskt lär sig saker när man läser. Vi hade aldrig hittat den restaurangen annars.

Boken jag läser nu, Minnets slutna rum av Jan Bertoft och Håkan Tängnander, beskrevs så lockande att jag helt enkelt inte kunde stå emot. Den skulle innehålla ett spektakulärt mord. Nu är det inte egentligen själva mordet som är spektakulärt (lite missvisande ordval, tycker jag), i stället visar det sig att detta är det klassiska mysteriet. Inte mig emot. Jag har kommit ganska mycket längre än där jag väljer att ge smakprovet, men det är för att du helt enkelt ska få veta i vad det spektakulära ligger.

Min smakebit är från sida 15.

- Vänta nu, sa Vanja långsamt och tittade på de två. Säger ni alltså att det bara finns ett sätt att ta sig in och ut. Där.
    De såg nästan skärrade ut medan de nickande bekräftade att Vanja pekade rätt.
    - Och den var låst när städerskan kom och när ni kom. Och nyckeln satt alltså i från insidan.
    - Ja.
    - Och mördaren ligger alltså inte och trycker nånstans?
    Ivriga nickningar.
    - Då har vi ju ett slutet rum.