"Ensam kvar" av Rhiannon Navin

Författare: Rhiannon Navin
Titel: Ensam kvar
Genre: Drama
Antal sidor: 310
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Only child
Översättare: Ylva Stålmarck
Serie: -
Förlag: Bookmark Förlag
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 februari 2019




Första meningen: Mitt tydligaste minne från dagen när skytten kom var min lärare miss Russells andedräkt.

Baksidetext
Zach är sex år och står intryckt i en garderob när en ung kille går genom skolkorridorerna och skjuter ihjäl 19 personer. Zach hör skotten men anar inte då att ett av dem just har dödat hans storebror Andy.

Händelsen får hela familjen att falla isär. Zachs mamma och pappa tar ut sin förtvivlan på gärningsmannens föräldrar, som de ställer till svars för dådet. Zach är förtvivlad, men är ändå den som har styrkan att börja gå vidare. Med ett barns optimism och envishet försöker han övertyga dem om att förlåtelse är möjlig. Och med Zachs hjälp kan familjen övervinna sorgens skoningslösa och ödesdigra kraft.

Min kommentar
Jag började läsa den här boken på tåget hem från läsretreaten i Varberg. Eller läsa, jag lyssnade. Jag var egentligen lite tveksam till att lyssna. Ljudböcker brukar inte fungera speciellt bra för mig, men jag orkade inte sitta med näsan ner i en bok hela vägen hem. Det tog inte många minuter förrän jag var helt fast och aldrig har två timmar gått så snabbt. För snabbt. Jag hade kunnat lyssna non-stop. Det här är en bok om en skolskjutning. Skulle man kunna tro. Egentligen handlar den mer om sorg och hur man hanterar den. Eller inte hanterar den.

Det var nog tur att jag inte hade fattat att berättaren är ett barn för då hade jag nog inte velat läsa den. Barn som berättare brukar inte fungera alls för mig. Inte heller sentimentalitet klarar jag av speciellt bra. Förvånande nog så fungerar Ensam kvar just för att jag får se genom ett barns ögon. Där finns nämligen ingen sentimentalitet alls. Bara ett barns förödande logik. Ibland kan jag inte låta bli att le över Zachs tankar, de är så träffsäkra. Jag kan känna igen mig i nästan allt Zach säger, tänker och gör.

Jag blir så otroligt upprörd över hur Zach behandlas. Det är nästan som att de vuxna tror att barn inte känner något. När familjen faller samman så är det sexårige Zach som är mest mogen, som handskas med sorgen. Visserligen utan att vara medveten om det, men han hittar sina verktyg. Mamma Melissa hade jag mest av allt velat ge en örfil så hon vaknade upp. Hennes egoism ("ingen sörjer lika mycket som jag") är nog tyvärr ganska vanlig. Naturligtvis blir man arg när något så här onödigt händer, men hämnd och anklagelser är ingen lösning.

En känsla jag får är att det finns en baktanke med att Andy var svår att hantera. Precis som förmodligen Charles jr var. Paret Taylor handskades väl inte speciellt bra med det heller och Andy hade nog lätt kunnat växa upp och bli en skolskytt själv.

Ensam kvar är lite utdragen och det blir en del stampande på samma fläck ett tag. Slutet är inte heller det jag hade valt. Jag lyssnade ju på en stor del av boken och uppläsningen av Alexander Salzberger är helt fantastisk och det är som att lyssna på Zach.

Det här är en hjärtskärande historia och det finns mycket att fundera på och bli arg över. Jag vågar nog påstå att den som inte blir berörd av Zach har helt glömt hur det är att vara barn.

På Goodreads hade den 4,24 i genomsnitt (beräknat på 8 441 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Vågspel: Bokstunder, Tickmicks bokblogg och Bina's books.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.