"Mantor" av Karolina Bjällerstedt Mickos

Författare: Karolina Bjällerstedt Mickos
Titel: Mantor
Genre: Fantasy
Antal sidor: 332
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Till Esperani 1
Förlag: Fafner Förlag
Utgivningsår: (original) 1998 (min) 2018
Format: Häftad
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 januari 2019




Första meningen: Salen var mycket stor och kvällen så mörk att det bleka ljus som föll in genom fönstren inte förmådde lysa upp rummet till taket.

Baksidetext
Vem är Esperani som alla på teatern Fågelgården pratar om? Och vilka är fritänkarna, vars torn bränns ned varje år på Vårfestens afton?

Mantor är en ung adelsman som flyr från ett krig som hans land utkämpat i generationer. Han byter identitet och blir flöjtist på en teater i det fjärran Pyros, ett kulturellt och religiöst centrum där teaterkonst och gudsdyrkan är intimt sammanflätade.

Mantor har kommit undan kriget, men i Pyros lurar andra faror. Templet och Högsta prästinnan håller staden i ett järngrepp, och många av invånarna är beredda att göra vad som helst för att upprätthålla religionens makt.

Min kommentar
Det kom ett mejl från en av mina favoritförfattare, tillika förläggare. Det visade sig att hans förlag ger ut en nyutgåva av en bok (ja, hela serien faktiskt, det är en trilogi) han gillade väldigt mycket. Jag erkänner villigt att jag automatiskt blir nyfiken på böcker som författare som jag gillar gillar. Det borde ju liksom hänga ihop. Alltså tackade jag ja till Mantor.

Efter den korta prologen så suckade jag trött. Där var den igen, den där himlastormande ögonblickliga kärleken. Suck igen. Men det var bara alldeles där i början, sedan blev det en helt annan bok.

Om du vill läsa en annorlunda fantasy så kan jag verkligen rekommendera denna. Här finns inga långa (tråkiga) vandringar, inga drakar, inga magiska svärd/stavar och inte speciellt mycket magi. Den som finns befinner sig mer på nivån vanlig folktro och örtmedicin. Världen vi befinner oss i är som vår egen värld och den befolkas av vanliga människor. Gränsen mellan ond och god är hårfin och skiftande. Till min stora förvåning är den också samhällskritisk och den lyckas riktigt bra med det, helt utan pekpinnar.

Mantor själv har jag så svårt för. Han är egentligen allt det där i en människa som jag inte alls gillar. Han är självgod, feg och lättpåverkad. Han tror på den som han har pratat med senast. Han är fördömande mot andra, tills han själv befinner sig i samma situation. Han är fullständigt inkapabel till att tänka själv. Jag vet inte om han bättrade sig i slutet, men jag hoppas det.

Det är religionen som får bära hundhuvudet här, men jag kan tänka mig att den symboliserar allt som får en människa att tro att hon kan köpa lycka. Den här religionen är rent förfärlig. Du förstår kanske själv när den bön alla ber innefattar orden "må vi alltid leva under deras fot". Alltså, jag får rysningar.

Ett flertal gånger blir jag riktigt överraskad över händelser, det händer saker som inte är jättevanliga i böcker. Kan man väl säga. Bäst tycker jag ändå om de intressanta diskussionerna uppe i trädet. För övrigt min egen favoritplacering som barn.

Jag tycker att det var en aning för tydliga ledtrådar till vad som hade hänt, det som väl ska vara mysteriet i boken. Förvånad blev jag i alla fall inte. Men det här är bra och jag hoppas att fortsättningen kommer snart.

På Goodreads hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 8 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Mantor: Bokhyllan, Läsfåtöljens bokblogg och Tusen sidor.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.