Smakebit på søndag: Vågspel

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen är jag på läsretreat i Varberg och det har blivit en del läst, men mycket av tiden går faktiskt åt till att äta och annan social samvaro. Det är ganska skönt att vara här, men i dag ska jag ju tyvärr hem igen.

Boken jag hade hoppats läsa ut i helgen, Vågspel av Ann Rosman, var nog lite tjockare än jag hade tänkt så kanske blir den inte utläst förrän på tåget hem. Den har i alla fall passat bra att läsa nu när jag äntligen är på min älskade västkust. Även om nu en stor del av bokens handling utspelar sig på och omkring Orkneyöarna. Men hav som hav, tänker jag och väljer en smakbit som jag verkligen kan relatera till.

Min smakebit kommer från sida 308.

    Själv satt hon med ett leende på läpparna. Det var något magiskt med öar, kanske hade det att göra med att de var omslutna av vatten, kanske var det platsen i sig som gjorde henne varm i bröstet. Eller känslan av att hon befann sig på ofattbart gammal mark där fynd av stenyxor, nålar av ben och spännen till klädedräkter fortfarande gjordes. Vetskapen om att det fanns mer kvar att hitta i de frodigt gröna kullarna. Och så detta hav! Ena stunden vänligt sinnat och glittrande, nästa stund svart, hotfullt och utmanande. Allt sammantaget väckte det någon form av urkraft i henne, gjorde att hon kände att hon levde.