"Den grymmaste månaden" av Louise Penny

Författare: Louise Penny
Titel: Den grymmaste månaden
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 412
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The cruelest month
Översättare: Charlotte Hjukström
Serie: Armand Gamache 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 april 2019




Första meningen: Clara Morrow knäböjde i det fuktiga, friskt doftande gräset på allmänningen mitt i byn och gömde omsorgsfullt ett påskägg medan hon funderade på att åkalla de döda, vilket hon planerade att göra direkt efter kvällsmaten.

Baksidetext
Välkommen till Three Pines, där den grymmaste månaden är på väg att leva upp till sitt namn. Det är vår i detta pyttelilla, bortglömda samhälle; träden har fått knoppar och de första blommorna kämpar sig fram genom den nyligen töade marken. Men allt är inte förutbestämt att återvända till livet.

När några bybor bestämmer sig för att fira påsk genom att hålla en seans på Old Hadley House hoppas de kunna befria byn från dess ondska. Men i stället dör en av deltagarna av skräck. En naturlig död? Eller har offret på något sätt fått hjälp på vägen?

Den briljante, medkännande kommissarie Armand Gamache från mordroteln vid Sûreté du Quebec får ta hand om utredningen. Ett fall som tvingar honom att konfrontera sina egna såväl som den skenbart idylliska byns demoner.

Min kommentar
Den här serien är underskattad. Av någon anledning så glömmer (även) jag bort den när det är dags att välja bok att läsa. Därför har jag nu en liten idé om att försöka följa årstiderna i böckerna. Den grymmaste månaden utspelar sig vid påsk, som det året inföll i början av april.

Three Pines är så himla mysig, bortsett från morden då som alla är extremt komplicerade, lite som en flerstegsraket, och jag gillar verkligen att befinna mig där. Om byn hade funnits i verkligheten så skulle ett besök där finnas på min bucket list. Byborna är riktiga original, intressanta och spännande, men jag hade nog inte klarat av dem för länge i taget. I verkligheten alltså. Så här på avstånd älskar jag dem. Min självklara favorit är Ruth Zardo. Hon är så härligt befriad från och likgiltig inför alla sociala regler och tvång.

Mördaren gissade jag ganska snabbt, men det gör inget. Jag glömmer ändå mestadels att jag har ett brott att lösa. Här är tempot lågt, det finns ingen action och inte heller några blodiga och detaljerat beskrivna mord (det liksom bara händer). Mest fokus ligger egentligen på byborna och deras relationer. Och så klart poliserna och hur de interagerar med byborna och varandra. Armand Gamache må vara trevlig, men min favorit är Jean Guy Beauvoir. Uppenbarligen gillar jag kantiga karaktärer.

Det enda jag egentligen har att klaga på är den där Arnot-affären, som redan hade inträffat när första boken började, men som ältas och tjatas om hela tiden. Jag är så oerhört less på den. Förhoppningsvis innebär händelserna i Den grymmaste månaden att jag slipper höra talas om den igen. En annan sak att gnälla lite över är att det blev lite för mycket Agatha Christie mot slutet. Så där gör ju alltid Poirot.

Nästa bok utspelar sig under högsommaren och därför har jag redan planerat in den i juli.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,15 i genomsnitt (beräknat på 42 676 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Den grymmaste månaden: Johannas deckarhörna, Fru E:s böcker och Bokstunder.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.