"I de lugnaste vatten" av Viveca Sten

Författare: Viveca Sten
Titel: I de lugnaste vatten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 313
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Sandhamn 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2008 (min) 2011
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 april 2019




Första meningen: Det var alldeles stilla, så rofyllt som det bara är på vintern, när skärgården tillhör den bofasta befolkningen och sommarens högljudda gäster ännu inte tagit öarna i besittning.

Baksidetext
Det är en het julimorgon på Sandhamn i Stockholms skärgård. En man tar en tidig promenad med sin hund. Plötsligt gör han en makaber upptäckt: på stranden har en manskropp, inlindad i ett fisknät och med en repögla om midjan, flutit i land.

Kriminalinspektör Thomas Andreasson från Nackapolisen kallas till platsen. Med ett förflutet inom sjöpolisen och sommarskärgårdsbo sedan barnsben har han den perfekta lokalkännedomen.

Mannen identifieras som en Krister Berggren, anställd på Systembolaget, ungkarl och försvunnen sedan påsken. Ingenting tyder på att ett brott har begåtts och fallet är på väg att avskrivas som en olycka. Då hittas en kvinna brutalt mördad på ett av Sandhamns pensionat. Thomas känner genast igen henne: Kicki Berggren, Kristers kusin, som han talat med tidigare under veckan.

Nu är det ingen tvekan längre. En mördare går lös i sommaridyllen och pressen på polisen ökar för varje dag. Det är semestertider och personalstyrkan reducerad, och när Thomas mer erfarna kollega reser bort blir det han som får ansvar för fallet. Plågad av förlusten av sin nyfödda dotter och ett havererat äktenskap kastar han sig in i utredningen. De måste snabbt finna den skyldige innan ytterligare liv går till spillo...

Det blir ett svårt arbete. Ledtrådarna är få. Vad hade kusinerna för anknytning till Sandhamn? Vilken är den felande länken? Till sin hjälp får Thomas barndomskamraten Nora Linde, som är fritidsboende på ön. Nora brottas även med egna problem. Hon försöker kombinera rollen som småbarnsmamma med ett krävande yrkesliv som bankjurist. Men det är inte det lättaste, särskilt inte som hennes man hellre är ute och seglar än tar del i familjelivet. När Nora får ett erbjudande om en befordran ställs allt på sin spets.

Min kommentar
Det har känts som att jag har ett stort hål i min deckarläsning, eftersom jag av någon anledning mer eller mindre har undvikit Viveca Sten. Medvetet eller ej kan jag inte svara på. Jag gillar inte att vara totalt ovetande om en svensk deckarserie som så många gillar så jag bestämde mig för att ta tag i "problemet".

Efter bara några sidor känner jag mig irriterad och det tar några sidor till innan jag förstår varför. Detaljnivån här är helt osannolik. Jag bryr mig inte om vad det är för bil Thomas kör. Inte heller vilken årsmodell det är på den. Det är bara två exempel. Tyvärr blir det inte bättre, snarare tvärtom, när jag får x antal lektioner i helt ovidkommande ämnen. Som till exempel fyrarnas historia. Jag bryr mig inte om den. I alla fall inte så in i minsta detalj.

Miljön är ju lite speciell, öar passar bra för mord. Tyvärr känner jag mig inte ett dugg lockad av att åka dit. Sandhamn verkar vara en plats som befolkas av de med gamla pengar, som känner sig lite bättre och finare än de nyrika som kommer dit, köper upp gamla hus och förstör/renoverar dem. Och så alla odrägliga turister.

Karaktärerna är inte alltför många och jag har inga problem med att känna igen dem. De här typerna finns även i verkligheten och de som finns här känns mänskliga. Med både fel och brister. Boken har ju några år på nacken (kom 2008), men jag tvivlar på att polisen Thomas kändes ny och fräsch ens då. Det enda som skiljer honom från andra är att hans bakgrund är lite annorlunda. Han verkar ta lätt på sekretess också och jag hoppas inte att poliser har för vana att sitta och diskutera detaljer i ett mordfall med ett par vänner.

Inte ens mördaren överraskar. Motivet var glasklart redan i början av boken. Speciellt sannolikt kanske det inte är, men det är mycket här som inte känns riktigt trovärdigt.

I de lugnaste vatten är lätt- och snabbläst, men inte speciellt bra. Ansatsen är lovande, men det känns som att författaren ville för mycket med sin första bok. Jag hoppas på att nästa del är bättre för den kommer jag att läsa. Så småningom.

På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 11 851 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om I de lugnaste vatten: Romeo and Juliet, Det här har jag läst och Stories from the city.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.