Sidor

onsdag 18 september 2019

"Medan mörkret faller" av Anna Lihammer

Författare: Anna Lihammer
Titel: Medan mörkret faller
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 334
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Carl Hell 1
Förlag: Historiska Media
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 augusti 2019




Första meningen: Runtomkring honom var allt svart.

Baksidetext
Mörkret faller över Europa år 1934. Nazisterna har tagit makten i Tyskland och många är på flykt. Hemma i Sverige fattas beslut om sterilisering av "sinnesslöa". I Uppsala hittas en högt uppsatt akademiker bestialiskt mördad i Anatomiska institutionens källare. Den egensinniga kriminalkommissarien Carl Hell blir utsedd att utreda mordet, och till sin hjälp har han polissyster Maria Gustavsson. De två kastas in i samhällets finrum där tvivelaktiga åsikter och inhuman forskning är en del av vardagen. Snart sker ytterligare ett mord och jakten på mördaren blir alltmer desperat.

Min kommentar
Jag har hört så otroligt mycket bra om den här boken och serien, men av någon outgrundlig anledning så har den aldrig hamnat högst upp i läshögen. Förrän i år då, när jag tog med den både i Boktolvan och i Sist på serien?. Mina förväntningar var nog på en ganska normal nivå, jag hade fått en del hintar om att det var mycket politik inblandat (inte en favorit) och det hjälpte ju till att sänka dem.

Den akademiska världen är inte någon arena som känns hemtam för mig, speciellt inte 1934, men det känns som att det nog var så här (och kanske fortfarande). Här finns en helt osannolik mängd, docenter, professorer och andra fina akademiker, oftast av manligt kön, som tror sig vara förmer än andra. Jag vill inte ens kalla dem "mulliga" mansgrisar (ett uttryck som användes ofta när jag växte upp, men kanske inte så ofta nu?). De har inte något mulligt eller gulligt alls över sig.

Början av boken är så fruktansvärt ruggig att jag faktiskt vrider mig lite av obehag. Så. Vansinnigt. Äckligt. Då kändes det som att vi skulle komma bra överens, boken och jag. Tyvärr stannar det upp en hel del efter den uppseendeväckande starten. Det blir mer fokus på att förklara, om och om igen, hur hemskt rasbiologi är (vilket inte behöver förklaras för oss som förstår, de som inte förstår, förstår ändå inte) än på att driva berättelsen framåt. Det ar lite mer fart igen mot slutet, men jag tycker inte att det blir riktigt spännande. Historien tar aldrig tag i mig.

Karaktärerna är inte speciellt många och de viktiga är egentligen bara två. Carl Hells bakgrund är intressant, det antyds en hel del saker om den och jag vill veta mer. Det gäller också hans kompanjon Maria. Ibland blir det för övertydligt med karaktärernas ältande av sina respektive "problem" (ja, jag tycker det är otroligt jobbigt med upprepningar) och jag får inget riktigt grepp om dem. Kanske för att det känns som att både Carl och Maria har plockats från nutiden och helt sonika placerats i 30-talet. Om historien inte hade utspelat sig 1934 så hade de dessutom varit ganska schablonmässiga. Och allvarligt talat, var det verkligen nödvändigt att klämma in en kärlekshistoria? Jag hade klarat mig förträffligt utan den.

Det har tydligen kommit tre delar i den här serien. Jag har inga fler i hyllan, men det kan nog tänkas att jag åtminstone vill läsa en till. Med tanke på att detta var en (skönlitterär) debut så var den väldigt lovande.

Avdelningen för olika funderingar:
Varför mördades egentligen vaktmästaren? Det kändes lite taget ur luften.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,28 i genomsnitt (beräknat på 195 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Medan mörkret faller: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Bokstunder.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

6 kommentarer:

  1. Jag tyckte om den här första boken i serien och gillade samspelet mellan Carl Hell och Maria. Men, andra boken i serien tyckte jag inte om och övriga delar har jag inte ens gett en chans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var mycket som var riktigt bra i den här boken, men så var det annat som jag inte gillar speciellt mycket. Jag vet inte ännu hur jag ska göra med fortsättningen.

      Radera
  2. Jag tyckte så här om första delen (som jag fick för recension, om jag inte minns fel..?)
    https://tofflan.wordpress.com/2014/12/06/medan-morkret-faller/
    Men jag gillade uppföljarna
    https://tofflandel2.wordpress.com/2017/03/20/an-skyddar-natten/
    https://tofflandel2.wordpress.com/2018/07/07/dar-gryningen-drojer/
    framför allt för att polissystern Maria får en mer framträdande roll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer förmodligen att läsa en del till, åtminstone, men när det blir vet jag inte :)

      Radera
  3. Jag ser att det är fem år sen jag läste boken och sen dess har jag fått läsa både böcker och se filmer om rasbiologin (och även om Andra världskrigets framfart). Min känsla så här fem år senare är att jag nog inte varit lika nöjd med all information som jag var då. Men jag gillar fortfarande böckerna även om inte allt är perfekt :).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har så otroligt svårt för upprepningar. Även i det verkliga livet :) Och det där med att slå in öppna dörrar är bara slöseri med tid.

      Radera