Smakebit på søndag: Vindens skugga

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Då har det äntligen blivit dags att ta tag i Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Det känns lite läskigt att börja läsa en bok som så många verkligen har gillat. Samtidigt som det är otroligt spännande. Jag hoppas att jag kommer att gilla den.

Min smakebit är från sida 81:

Hösten kom och vissna löv ringlade omkring som torra ormskinn på gatorna. Minnena från födelsedagsnatten hade fått blodet i mina ådror att svalna något, eller kanske var det livet som hade bestämt sig för att ge mig ett års andrum från mina barnsliga kärlekskval så att jag kunde bli vuxen. Till min förvåning upptäckte jag att jag nästan aldrig tänkte på Clara Barceló, eller på Julian Carax, eller på det där monstret utan ansikte som luktade bränt papper och påstod sig vara en förrymd romanfigur. November kom, och under en hel månad hade jag lyckats avhålla mig från att gå till Plaza Real för att försöka få en glimt av Clara i något av fönstren. Men jag ska erkänna att det inte var enbart min egen förtjänst. Bokhandeln hade börjat gå bra och vi hade mer arbete än vi klarade av på två personer.
    - Vi skulle behöva anställa någon som kan hjälpa oss med alla beställningar, sa pappa. Men det måste vara en mycket speciell person, halvt om halvt detektiv, halvt om halvt poet, en som inte kräver så mycket betalt och inte ryggar för omöjliga uppdrag.
    - Jag tror att jag har en perfekt kandidat, svarade jag.