"Ett ohyggligt avslöjande" av Louise Penny

Författare: Louise Penny
Titel: Ett ohyggligt avslöjande
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 445
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The brutal telling
Översättare: Charlotte Hjukström
Serie: Armand Gamache 5
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2009 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 september 2019




Första meningen: "Allihop?"

Baksidetext
En septembermorgon skakas den lilla byn Three Pines av en chockerande upptäckt. På Oliviers bistro - den naturliga knutpunkten för det fridsamma livet i byn - påträffas liket av en äldre man, dödad genom ett våldsamt slag mot bakhuvudet.

När kommissarie Armand Gamache anländer till platsen konstaterar han till sin förvåning att ingen tycks ha en aning om vem den döde mannen är. En märklig omständighet i denna slutna värld där alla känner alla. Någon ljuger - frågan är bara vem.

Sakta men metodiskt börjar Gamache och hans kollegor bana sig en väg genom de lögner som döljer sig under den förrädiskt idylliska ytan. Sökandet leder dem så småningom ut i den täta skogen som omger Three Pines, och vid slutet av en slingrig stig väntar en häpnadsväckande hemlighet.

Min kommentar
Ett ohyggligt avslöjande är femte delen om Armand Gamache och den känns lite annorlunda mot de andra, men inte på något dåligt sätt. Jag är så glad att jag kom på att jag kunde följa årstiderna i den här serien. Nu blir de ju liksom lästa och än så länge är de riktigt bra.

När jag läser de här böckerna så känns det lite som att komma hem. Speciellt som vi nu återigen befinner oss i den lilla mysiga byn Three Pines (även om vi också gör en liten avstickare till British Columbia). Det dyker upp lite nytt blod i byn, här kan nog speciellt Dominique bli speciellt intressant och vi får även träffa karaktärer som vi inte lärt känna tidigare. Även Gamache hittar lite nytt blod i lärlingen Paul, han kan nog också bli intressant att följa. Jag hoppas i alla fall att han återkommer.

Jag känner mig lite besviken på Oliviers förändring och tycker väl egentligen inte att jag har sett den sidan hos honom tidigare. Däremot så fortsätter Peter Morrow att bekräfta känslan jag fick redan i första boken. Ruth är fortfarande min solklara favorit av byborna, nu med lite konkurrens av anden Rosa. Jean Guy har en lite mer nedtonad roll här, det gör inte så mycket. Det finns så många andra härliga karaktärer. Den lilla avstickaren till British Columbia och haida-folket är intressant. Jag älskar att läsa och lära nytt. Även Kanada har alltså behandlat sin urbefolkning illa.

Louise Penny är en formidabel berättare och efter femte boken så känns det faktiskt som att jag känner de här personerna. De är mina vänner/grannar. Här finns inga onödiga och störande förklaringar och dialogerna är ofta korta och effektiva.

I Ett ohyggligt avslöjande gör vi en rejäl djupdykning ner i människans innersta. Där det inte är så ljust och vackert utan mer det mörkaste mörka. På det viset tycker jag att den skiljer sig från de tidigare delarna, men det är ändå en hög mysfaktor här. Jag förstår att det låter konstigt, men så är det. Det finns, nästan hela tiden, en liten ådra av humor. En väldigt lågmäld och torr sort. Som jag gillar.

Jag gillar egentligen inte när en historia spiller över i nästa del, men när upplösningen är som den är här så får den fortsätta så länge den vill. Tills den har rättat till sig. Jag vägrar tro på det slutet. Nu får det dröja ända till februari innan jag läser nästa del, som utspelar sig under Vinterkarnevalen i Quebec.

Avdelningen för olika funderingar:
Vad var det egentligen Annie försökte berätta för sin far?

På Goodreads hade den 4,23 i genomsnitt (beräknat på 3 549 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Ett ohyggligt avslöjande: Bokstunder, Annikas litteratur- och kulturblogg och Fiktiviteter.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.