Smakebit på søndag: Tennison

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Veckan som har gått var ganska jobbig, men på ett helt annat sätt än vanligt. Tre dagar spenderades på Øredev, en konferens för utvecklare, och där var det på tok för många människor på väldigt för liten yta. Men intressant och roligt var det. Trots tröttheten som drabbade mig i fredags när jag kom hem. Tyvärr blir det inte mycket vila i lugn och ro på helgen heller. Sambon har ju två pappor som ska firas, en igår och en i dag. Batterierna får helt enkelt vara urladdade när nästa vecka börjar.

Läsningen har däremot gått väldigt bra, vilket kan tyckas vara en paradox, men i stället för att åka buss i tjugo minuter till jobbet så har jag åkt buss i en timme till konferensen. Man hinner läsa en hel del på den tiden. Boken jag håller på med nu är Tennison av Lynda La Plante och är historien om Jane Tennison, den populära karaktären i TV-serien I mördarens spår, från start. Här är hon nyutexaminerad polis i London 1973.

Min smakebit är från sida 216-217:

    Hon gick förbi Bradfields rum och stannade till när hon hörde honom ropa bakom henne. "Vart är du på väg, Tennison?"
    "Till kafeterian. Jag har rast", sa hon utan att vända sig om. Hon ville inte att han skulle se hur besviken hon såg ut.
    "Köp en kaffe och ett paket chokladkex åt mig när du ändå är där."
    Gud, vilken fräckhet! Tänkte hon.
    "Du har tre minuter på dig, så sätt fart."
    Jane blev så irriterad att hon tvärvände och satte knogarna hårt i sidorna. "Jag ber så mycket om ursäkt, men jag har fullt upp i receptionen nu igen, och jag har bara två händer, så för en gångs skull får ni gå och köpa ert kaffe och era chokladkex själv!"
    Han lade huvudet på sned och förstod instinktivt varför hon var upprörd.
    "Ta det lugnt, Tennison. Skynda dig med kaffet, för jag vill ha med dig i utredningsteamet och du ska vara med på samlingen i ledningsrummet. Sa inte Gibbs det?
    Jane önskade plötsligt att hon kunde sjunka genom golvet. Mumlande bad hon om ursäkt för sitt dåliga uppförande.
    "Det glömmer vi för den här gången. Och du är rätt söt när du är arg", sa han och tittade på klockan. "Nu har du bara två minuter på dig."