Film: The Mule (2018)

Titel: The Mule
Originaltitel: The Mule
Genre: Drama
Regissör: Clint Eastwood
Manus: Nick Schenk, Sam Dolnick (tidningsartikel)
Skådespelare: Clint Eastwood, Bradley Cooper, Laurence Fishburne, Michael Peña, Dianne Wiest
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 116 min
Serie: -
Såg den på Netflix 8 november 2019





Handling
Earl Stone, en fattig och ensam man i 80-årsåldern, blir erbjuden ett jobb som chaufför. Det låter enkelt, men vad Earl inte vet är att han precis har tagit jobbet som knarkkurir åt den mexikanska kartellen. Han gör det bra – så bra att han får större leveranser och blir tilldelad en handler. Han är dock inte den enda som håller koll på Earl då han också hamnat på den hårdföre DEA-agenten Colin Bates radar. Även om pengar inte längre är ett problem så börjar så småningom hans tidigare misstag göra sig påminda, och det är osäkert om han hinner ställa allt tillrätta innan polisen eller kartellens torpeder hinner ikapp honom.

Min kommentar
Det är dags för ännu en bekännelse här på bloggen... Clint Eastwood är en av mina första och största favoriter bland skådespelare. Ända sedan jag såg Örnnästet i slutet av 70-talet så ser jag allt jag kan hitta med honom. Oavsett vad filmen handlar om. The Mule visste jag inte speciellt mycket om, egentligen bara att den handlar om en överårig knarkkurir. Att den är baserad på en sann historia visste jag inte.

Earl Stone är en typisk Clintan-karaktär; fåordig, egen, känslokall på ytan, kunde inte bry sig mindre om vad andra tänker, och den gör Clint Eastwood med bravur. Inte många slår honom på fingrarna där. Inte ens när han närmar sig 90 år. Han gör den här gubben så bra att jag faktiskt blir lite ledsen över att han ser så gammal ut. Lite kul är det att karaktären Iris, Earls dotter, spelas av Clintans verkliga dotter Alison. Laurence Fishburne, Bradley Cooper och Michael Peña spelar karaktärer som är alldeles för underutvecklade, men det är ju å andra sidan inte deras historia som berättas. I vilket fall så är de för bra/stora för de här skitrollerna.

Det finns många olika teman här; frånvarande fäder, åldrandet i en modern och främmande värld, rasism, men man går inte på djupet i något av dem. Dessutom är filmen lite av en roadmovie också. Tyvärr blir det lite gubbigt och även en aning gubbsjukt, men Clintan är alltid Clintan. Det finns ett litet stråk av humor som ofta lyser igenom, det gör att det inte blir för dystert. Tempot är långsamt, eftertänksamt och tyvärr blir det lite för utdraget. Dock blir det aldrig segt eller tråkigt.

Jag har ingen aning om vad The Mule vill ha sagt och den får mig inte att känna något, egentligen, men den är solid underhållning.



På Letterboxd hade den 3,2 i genomsnitt (beräknat på 31 568 betyg).
På IMDb hade den 7,0 i genomsnitt (beräknat på 78 954 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Tråkig		Klurig
Rolig		Förutsägbar
Trovärdig		Snyggt foto
Osannolik		Spännande
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort

Filmen kan köpas på cdon och discshop.