Sidor

onsdag 25 december 2019

"Ön" av Ragnar Jónasson

Författare: Ragnar Jónasson
Titel: Ön
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 299
Originalspråk: Isländska
Originaltitel: Drungi
Översättare: Arvid Nordh
Serie: Hulda Hermannsdóttir 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 9 december 2019




Första meningen: Flickan som skulle sitta barnvakt var sen.

Baksidetext
Utanför Islands södra kust ligger den isolerade ön Elliðaey. En plats känd för sin vackra, oförlåtande terräng - och där det är lätt att försvinna...

När en grupp vänner reser till ön för att tillbringa tid tillsammans i en jaktstuga och en av dem aldrig återvänder, hamnar utredningen på Hulda Hermannsdóttirs bord. Hulda befinner sig på toppen av sin karriär och är fast besluten att lösa mysteriet. Kan det finnas en koppling till mordet på en ung kvinna tio år tidigare ute på Västfjordarna? Rör sig en mördare runt landets karga utposter? Hulda påbörjar en resa för att avslöja öns isande hemligheter.

Hon måste söka sanningen i det mörka landskapet - samtidigt som hon hemsöks av händelser i sitt eget förflutna.

Min kommentar
I somras läste jag första delen i den här serien där kronologin är omkastad, eller bakvänd om man vill det. Jag trodde att det skulle underlätta om jag (kanske) kom ihåg lite fler detaljer än vad jag brukar, men tydligen sträcker sig inte mitt minne ens över fyra månader. En liten överdrift är det, för jag minns många saker fast då bara de stora händelserna. Det var en utmaning för mig att inte hela tiden gå tillbaka till Mörkret för att kolla upp detaljerna.

Ön börjar med ett dödsfall 1987 för att sedan hoppa fram till 1997, där ännu en person dör. Det är runt femton år innan händelserna i Mörkret tar plats. Hulda är 50 år och hon har inte stigit i graderna som hon tycker att hon borde ha gjort. Detta på grund av Lýður, som blev en stjärna när han löste fallet från 1987. Jag gillar Hulda, hon är lugn och finurlig. Och systematisk. Det kommer en del tillbakablickar till Huldas bakgrund, men den är mer utförlig i första boken.

Det finns, så klart, lite härlig isländsk natur här. Speciellt den där isolerade och svårtillgängliga sorten. Just miljön är en av anledningarna till att isländska böcker är värda att läsa. Ön skulle jag vilja beskriva som typiskt isländsk; vemodig, långsam, eftertänksam, avskalad. Här finns inga onödiga utvikningar eller utsmyckningar. Allt är relevant.

När det gäller utredningen så får jag veta samma saker som Hulda och samtidigt. Det gillar jag. Nagelbitarfaktorn är nästan noll, men det är ändå spännande. På ett mer stillsamt sätt. Man skulle också kunna kalla Ön för en pusseldeckare, det finns bara ett fåtal väldigt specifika misstänkta. Jag hade mina funderingar på vem som var skyldig, men helt säker blir jag inte förrän mot slutet.

Kronologin i den här serien verkar vara helt omkastad för tredje delen, som planeras komma i mars, utspelar sig 1987, förmodligen innan första mordet i Ön sker. Jag brukar verkligen inte gilla när saker och ting inte sker i kronologisk ordning, men det funkar här och det är tack vare att det är riktigt bra gjort. Det är väldigt snyggt ihopknutet.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,73 i genomsnitt (beräknat på 1 505 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Ön: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Bloggbohemen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

10 kommentarer:

  1. Det jag gillade med den var också det slutna rummet. Vännerna åker till ön och den misstänkta måste vara en av dem? Eller? Nyårsfesten är en liknande annan deckare som jag läste nyss som jag kan rekommendera. Hulda är en polis att gilla!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hulda är verkligen speciell, hon är lättare att tycka om i den här boken. Just pusseldeckar-stilen lockar alltid.

      Radera
  2. jo, böckerna ges ut "baklänges", men gillade båda, vilka vyer!
    Kul med Hulda.

    http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2019/06/on-av-ragnar-jonasson.html

    SvaraRadera
  3. Jag är fascinerad över att han lyckas med den omvända kronologin. Fast koll på detaljerna hade jag inte insåg jag när jag läste den här...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen borde jag bli smått tokig av baklängesformen, men det funkar faktiskt. Detaljer brukar jag aldrig komma ihåg, i alla fall inte när det gäller böcker/filmer.

      Radera
  4. Den här serien måste jag ta tag i nästa år! Trots att den går baklänges, men jag får lita på omdömena att det fungerar bra. Det känns bara så fel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag trodde inte att jag skulle gilla, det där med att saker inte händer kronologiskt är ingen favorit. Nu är det ju bara böckerna i sig som går baklänges, i en och samma bok är det rätt ordning :)

      Radera
    2. Haha, det är ju tur det :).

      Radera
    3. Jag tror inte jag hade gillat det i bokform, men på film har det ju funkat :)

      Radera