Sidor

lördag 21 december 2019

"Selfies" av Jussi Adler-Olsen

Författare: Jussi Adler-Olsen
Titel: Selfies
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 467
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Selfies
Översättare: Leif Jacobsen
Serie: Avdelning Q 7
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 december 2019




Första meningen: Hur länge hon legat och sparkat mot de våta vissna löven visste hon inte, bara att hennes nakna armar blivit kalla och att ropen uppifrån huset lät gällare och nu var så hårda och ilskna att hon fick alldeles ont i bröstet.

Baksidetext
Avdelning Q håller som vanligt till i Köpenhamnspolisens källarrum, men står nu inför stora utmaningar. Dels vad gäller arbetet, men också på det personliga planet. Gruppens sammanhållande länk Rose har nämligen sjunkit ner i en psykos vars trådar leder långt tillbaka in ett mörkt förflutet. Ett förflutet där ett grymt brott kan ha begåtts.

Det har kommit ledningen till känna att uppklarningsstatistiken för Avdelning Q ligger långt under det förväntade. Utan Roses hjälp måste de tre återstående medlemmarna – den karismatiske ledaren Carl Mørck, mystiske Assad och det senaste tillskottet Gordon – kämpa för att övertyga dem om att de ska få fortsätta sitt arbete. Samtidigt hittas en äldre kvinna mördad i Kongens Have och en galen bilist har inlett en dödlig jakt på unga kvinnor, medan nya brott planeras på en helt annan plats. Har händelserna ingenting med varandra att göra, eller finns ett samband begravt någonstans?

Min kommentar
Serien om Avdelning Q hör till en av de där självklara, som jag bara måste äga och läsa. Jag har gillat alla tidigare sex delar, även om det har varit lite olika mycket. Det har känts som att böckerna tappat stilen lite, om man jämför med den allra första i alla fall. Därför hade jag kanske inte skyhöga förväntningar på Selfies, även om jag såg fram emot att läsa den.

Till min stora glädje så är den gamla, härliga jargongen tillbaka, den som gjorde den första delen så speciell. Det känns bra att samspelet och kamratskapet mellan Carl och Assad är återställt. Rose får ta väldigt mycket mer plats här, tyvärr inte på att så bra sätt, men det är intressant att äntligen få veta vad det är som tynger henne. Det här ökar onekligen förståelsen för henne. Gordon är fortsatt ett intressant tillskott till den udda och speciella avdelningen. Nu saknar jag bara information om Assad, men det kommer tydligen i nästa bok.

Selfies är lite annorlunda mot de tidigare böckerna. Det är inte ett gammalt brott som står i fokus, utan ett som ännu inte har hänt när boken börjar. Här vet läsaren hela tiden vem som är skyldig och det är ett grepp som jag egentligen inte gillar, men här är det faktiskt nödvändigt. Brottet i sig är intressant och inte det helt vanliga, oftast läser man ju om tvärtom i tidningen. Utan att säga för mycket. För en gångs skull kan jag känna ett uns av sympati med mördaren. Jag kan känna igen frustrationen över människotypen som h*n tycker sig ha rätt att befria samhället ifrån. De där tre tjejerna tillhör inte min favorittyp, men det är ju väl hårt att döda dem. Jag har väldiga problem med att hålla isär dem, de är alldeles för lika, men det är förmodligen meningen.

Det är väldigt många olika brott som dyker upp här och det gör att jag upplever allt lite spretigt. Som vanligt, när det gäller böckerna om Avdelning Q, så är det rått och brutalt. Känslokallt nästan och helt empatilöst. Det är lite av ett signum.

Jag blir lite förvånad när jag reagerar på att översättningen haltar, eller det måste nog snarare vara korrekturläsningen av översättningen som det är fel på eftersom det är samma översättare som för de tidigare delarna. För att inte tala om hur hopplöst det var att läsa e-boken. Där var det ett blanksteg före varenda ? och !. Hur kan man få för sig att göra så?

En liten fågel har kvittrat i mitt öra att nästa del, Offer 2117, kommer att ligga under granen om några dagar. Som vanligt är det min förhoppning att det inte ska dröja två år innan jag läser den.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,89 i genomsnitt (beräknat på 8 416 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Selfies: Bokstunder, Carolina läser och Midnattsord.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

4 kommentarer:

  1. Det här är en serie som jag allvarligt funderar på att läsa (har läst två), i synnerhet när jag läser dina recensioner. Men då kommer del åtta...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är det skönt att börja läsa en serie som redan har en massa släppta delar ;)

      Radera
  2. Det blir spännande att se hur länge det tar för nästa bok att bli läst. Även om Carl inte är den trevligaste så är det mycket av den sarkastiska humorn som gör serien för min del. Trots allt det obehagliga runt om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Carl påminner lite om Harry Hole, tycker jag. I alla fall när det gäller personlighet och jag gillar den :) Sarkastisk humor är nog min favorit, både i böckerna och i verkligheten.

      Radera