Sidor

onsdag 18 mars 2020

"Blackmoore" av Julianne Donaldson

Författare: Julianne Donaldson
Titel: Blackmoore
Genre: Romance
Antal sidor: 282
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Blackmoore
Översättare: Tove Janson Borglund
Serie: -
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2017
Format: Danskt band
Källa: Bokhyllan
Utläst: 4 mars 2020




Första meningen: Trädlärkan sjunger av hjärtesorg.

Baksidetext
Kate Worthington känner sig själv och vet att hon aldrig kommer att gifta sig. Hon är rastlös och drömmer om att resa till Indien, mest för att komma ifrån sin trångsynta familj. Men det här är England på 1820-talet och det är inte lätt för en kvinna att resa ensam runt jorden. Kates mamma bestämmer att hon ska få resa om hon först får tre män att fria till henne. Kate åker till Blackmoore med ambitionen att snabbt förvrida huvudet på tre män och tacka nej till deras frierier. Men i Blackmoores vackra omgivningar blir inget som Kate har tänkt sig. Kanske är den man hon bestämt sig för att avvisa i själva verket den som skulle kunna göra henne fri?

Min kommentar
Förr, när jag var yngre alltså, så läste jag en del av det som nu kallas för romance och ofta var de även historiska romaner. Med åldern så avtog min lust att läsa den typen av böcker. Helt och hållet faktiskt. Jag tror inte att det finns speciellt mycket romance på den här bloggen, men av någon anledning så fick jag Blackmoore som ett överraskningsexemplar från förlaget. Det var ett bra tag sedan, men den här boken har verkligen inte varit högprioriterad. Till slut tyckte jag att det var lika bra att lägga till den på Boktolvan, så att den skulle bli läst. Det är grundförutsättningarna alltså.

Miljön är helt lysande. Här finns hedar, hav, klippor, ruiner och inte minst ett stort gammalt hus med lönngångar. Det hela utspelar sig i trakterna runt Whitby, där jag faktiskt har varit, och det är inte svårt att se allt framför sig.

Karaktärerna är inte många och inte heller i samma nivå som miljön. De känns närmast monokromatiska, väldigt enkelspåriga och simpla, helt utan spännande djup. De är antingen änglalika eller onda. De två mammorna som förekommer här är som karikatyrer och de är i sanning förfärliga. Kate upplever jag som oerhört naiv och omogen, med en total brist på konsekvenstänk. Maria känns som ett hysteriskt våp och Juliet St Claire hade även jag avskytt. Henry är som en marionett, där mamma håller i trådarna. Jag bryr mig egentligen inte om någon. Förutom katten då.

Blackmoore är oerhört förutsägbar och jag var egentligen aldrig spänd på hur det skulle gå. Det var liksom uppenbart ända från start. Den är ändå lite småtrevlig underhållning och om man gillar romance så är den förmodligen bra.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,17 i genomsnitt (beräknat på 22 457 betyg).
Jag ger den 3,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Blackmoore: Ewelinas bokblogg, Bokbesatt och Bokprinsessorna.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

2 kommentarer:

  1. Förutsägbarhet är ju en del av genren, men karaktärsteckningarna har jag ändå krav på! ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har sett att många har gillat denna, trots de underliga karaktärerna. Kanske är det den typen som brukar finnas i romance, men jag har svårt att relatera till rena känslomänniskor :)

      Radera