Hett i hyllan #239

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Och så den sista från min födelsedag 2016.

Egentligen fick jag John Ajvide Lindqvists Våran hud, vårat blod, våra ben några dagar efter min födelsedag. Av någon anledning så hade den blivit försenad, men den får ändå räknas till present.

John Ajvide Lindqvist påminner väldigt mycket om min favoritförfattare Stephen King. De skriver båda två om vanliga människor i ovanliga situationer, vilket jag föredrar i stället för tvärtom. Jag har läst en del av JAL, både "vanliga" böcker och noveller. Han brukar inte göra mig besviken. Nu när jag tänker på det så behöver jag faktiskt en novellsamling att ta till när jag är mellan böcker. Sagt och gjort. Nu plockas denna fram.

Så här står det på baksidan:

Ett barn står natt efter natt i Finlandsfärjans för och spejar ut mot havet.
En långtradarchaufför med en blodig hemlighet plockar upp en liftare med misstänkt lite bagage.
Ett ungt par får köpa en villa billigt eftersom där råder "speciella omständigheter".

Våran hud, vårat blod, våra ben innehåller en samling skräckberättelser med omisskännlig John Ajvide Lindqviststämning, som utspelar sig i ett samtida Sverige, men precis utanför vårt synfält. Vi får möta en samling vardagliga gestalter och ett antal mindre vardagliga, såsom spöken, vampyrer, varulvar, mylingar, tomtar, zombies och så ett havsmonster.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.